Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstro. [1] Det skulle dröja åratal, innan han erfor, att hans förföljare
längre fram, vid närmare undersökning, funnit skäl att låta dessa
anklagelser falla, medan de i stället framställt andra, hvilande på
bevis, som Armfelt hade svårare att jäfva. Åt sin förklaring
ärnade Armfelt nu gifva den största möjliga offentlighet: den
borde utkomma på alla Europas språk, i Neapel, Wien och
London [2]. Den falska anklagelsen hade gått igenom hela Europas
press: försvaret borde också blifva kändt ej blott i Sverige.
Förslaget därom kom dock icke till utförande; och först 57 år
efteråt blef denna skrift offentliggjord [3].
Oaktadt denna skrift sålunda utgör ett försvar mot en
anklagelse, som icke blifvit fullföljd, saknar den dock icke sitt
intresse i Armfelts historia. Mycket af dess innehåll är gemensamt
med de ofvannämnda förklaringarna till hertigen-regenten och i
de italienska tidningarna; men tonen är djärfvare, och försvaret
öfvergår på sina ställen till anklagelse. Armfelt lemnar en
redogörelse för sitt offentliga lif och det sätt, på hvilket han
blifvit behandlad af svenska regeringen, hvarvid han icke underlåter
att vidröra den ömtåliga punkten om kodicillen till Gustaf III:s
testamente; han häfdar sin monarkiska ståndpunkt och söker visa,
att hans förföljare bekände sig till konungamördarnas läror och
beskyddade dem. Reuterholm skildrar han såsom »en visionär,
hycklare och äfventyrare, med ett brinnande hämndbegär, en
man, som med en omåttlig ärelystnad förenar ett ytterligt
själfförtroende och under en mask af underdånighet döljer den
moderna filosofiens samhällsförödande afsigter». Han klagar öfver
den smädelse, som blifvit utspridd i Europas press: den
Reuterholmska styrelsen hade på samma gång gjort sig till hans
»baktalare, anklagare, förfalskare och domare». »Sedan mer än fyra
månader, heter det, hafva de omgifvit mig med försåt af alla
slag, och väpnat skurkar för att beröfva mig friheten och lifvet;
utskickade från Sverige förklara mig vid de italienska hofven
skyldig till högförräderi; de döma mig således, medan jag ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
