Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag studsade vid detta förolämpande förslag. Men jag
beherskade mig och svarade helt enkelt, att jag hoppades att
Försynen skulle vaka öfver den unge konungens dagar, och att
hans rättigheter och makt vore mig för dyrbara, mina
önskningar med afseende på opinionen om mina åsigter, mina
intressen, min heder och mitt anseende sammanhängde därmed för
nära, för att jag genom en illa beräknad hämndkänsla skulle
vilja bidraga till en dylik åtgärd. För öfrigt vore konungens
karakter, hurudan den än kunde blifva — ännu vore det för
tidigt att döma därom — säkerligen gynnsammare för en granne
och bundsförvandt, än en hop partigängare, som vore mera
angelägna att bevaka sina egna intressen än statens. »I själfva
verket, tillade jag, måste en konung, huru likgiltig han än må
förefalla, betrakta sitt rike såsom ett arf och sin enskilda lycka
såsom oskiljaktig från det allmännas väl; om dessa känslor icke
läggas i dagen under en tillförordnad regering, hvars
inflytelserikaste medlemmar äro genomträngda af de politiska
nyhetskrämarnas förderfliga grundsatser, så beror detta på tillfälliga
omständigheter och öfvergående orsaker. I våra dagar, kanske
mer än någonsin, fordrar en ärlig och sund politik, att man
aktar sig för att begagna sig af det svaghetstillstånd, hvari ett
modigt och storsint folk nedsjunkit, för att påtvinga det lagar,
som skulle kränka dess själfständighet eller skymfa dess ära.
Det skulle vara att söka qväfva en eld, hvars utbrott i en
framtid skulle blifva så mycket fruktansvärdare. Gustaf III företog
det sista blodiga kriget mot Ryssland, endast därföre att han
trodde, att hans heder och hans kronas ära och själfständighet
kräfde det; och jag hoppas, herr grefve, att Ni erinrar Er, att
jag i min konungs tjenst gjutit mitt blod för mitt fäderneslands
ära och själfständighet, samt att den politiska tro, som jag här
bekänner, har varit så väl grunden till mitt handlingssätt, som
resultatet af min erfarenhet».
»Sedan vi ännu en stund diskuterat detta ämne, tog grefve
Bedsborodko till ordet för att försäkra mig om kejsarinnans
verkliga deltagande i mitt öde. Han tillkännagaf vidare, att Hennes
Maj:t ville skydda mig för mina fienders förföljelse, men på samma
gång, så vidt det berodde på henne, med omsorgen för min
säkerhet och välgång, hvilka låge henne om hjärtat, förena
politiska hänsyn af grannlaga och ömtålig beskaffenhet, som hon
vore tvungen att iakttaga; hon hade därföre beslutat, att jag
skulle draga mig undan till Kaluga under afvaktan på
gynnsammare förhållanden, hvilka icke kunde dröja länge; och att jag
där skulle få det ganska bra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
