- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
259

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skull» [1]. Ej heller senare förödmjukade hon sig genom att för
sig eller sin make bedja om något hos dem, som hon i djupet
af sin själ föraktade.

Sådan var Armfelts hustru: stolt och oförfärad, med ett
klart och skarpt förstånd, reda och praktisk klokhet, och
under olycksdagarna höll hon modet uppe både för sig själf och
sin olycklige make. Honom var hon varmt tillgifven, och
hennes rättskänsla uppreste sig mot det sätt, på hvilket han blifvit
behandlad. Af hans hemliga brefväxling hade hon säkerligen
föga haft del, men med visshet kände hon, att Armfelt aldrig
gjort sig skyldig till de mord- eller omstörtningsplaner, för hvilka
han anklagats. Midt under den olycka, som äfven drabbat
henne, bibehöll hon sin värdighet och sitt lugn, vida bättre än
hennes make. Hon hade ej heller, som han, några
själfförebråelser att göra sig.

*



Grefvinnan Armfelt var icke den enda, som utan dom och
ransakning drabbades af landsförvisning för förbindelser med
Armfelt. Den 19 Juli tillkännagaf justitiekanslern Lode i Svea
hofrätt, att Kongl. Maj:t funnit för godt att entlediga
majorerna Peyron och Brändström från rikets tjenst; och genom
vederbörande myndigheter i utlandet tillkännagafs dem, att de
ej finge återvända till fäderneslandet. Såsom skäl härtill
anfördes att de, sedan Armfelts förrädiska stämplingar blifvit
upptäckta, umgåtts med honom på ett förtroligt sätt; att Peyron,
enligt hvad åtskilliga bref sades utvisa, haft kunskap om hans
anslag; och att Brändström varit honom följaktig från Italien [2].
— Till den grad satte Reuterholms styrelse sig öfver lagen,
att någon stämning inför rätta icke utfärdades, och att intet slag
af »beneficia juris» förunnades någon af dessa Armfelts
olyckskamrater i utlandet, oaktadt någon delaktighet i hans brott icke
kunde dem tillvitas.

Hårdast drabbade slaget Peyron, hvilken icke, såsom
Brändström, egde enskild förmögenhet. Olyckan tillknöt dock endast
fastare Peyrons förbindelse med familjen Armfelt. Han blef
deras ledsagare i den ryska landsflykten och var dem till
sällskap och bistånd under bekymmersamma tider. Armfelt bjöd
honom att dela sitt knappt tillmätta bröd i Kaluga, under

[1] Grefvinnan Armfelt till Sparre, Reval, 8/? 1794. (Eriksb. ark.).
[2] Svea Hofrätts Protokoll etc., s. 725.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free