Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stannade i Reuterholms ego. Emellertid öfverlemnades det nämnda
urvalet af fröken Rudenschölds bref till hofrätten med
tillkännagifvande, att Kongl. Maj:ts nådiga vilja vore, att dessa bref i
hofrättens protokoll ord för ord intoges, men att fröken
Rudenschöld genom sin biktfader d:r Petrejus skulle däröfver enskildt
höras. Med vidrigt hyckel tillades, sedan denna föreskrift var
gifven, att undersökningen skulle stanna härvid, »för att icke
med uppdagande af vanära blottställa en hederlig slägt och
fördubbla hennes sörjande och ålderstigna moders smärta» — sedan
åt saken gifvits all möjlig offentlighet genom brefvens tryckning
i hofrättens protokoll! Man nöjde sig icke ens med tryckningen
i protokollen, utan lät öfversätta och utgifva dessa biljetter —
de voro alla skrifna på franska — samt på gatorna genom
kolportörer försälja öfversättningen under titel: »Den på kungshuset
fängslade frökens, nu Magdalena Charlotta Carlsdotters, och
riksförrädarens, som fordom kallades baron Armfelts, bref angående
deras kärleksäfventyr.»
Den olyckliga Magdalena Rudenschöld, en gång en af de
mest firade damer i hufvudstadens förnämsta kretsar, hade icke
saknat förespråkare. Så väl hertigen-regenten som Reuterholm hade
emottagit de bevekligaste föreställningar om hennes förskoning
från prinsessan Sofia Albertina, och hertigens egen gemål hade
med hennes böner förenat sina. Hertiginnan åberopade regentens
löfte, gifvet i flera personers närvaro, att han skulle försöka att
rädda fröken Rudenschöld från dödsstraffet; och prinsessan Sofia
Albertina, som i själfva verket åtnjutit föga verklig tillgifvenhet
af sin hoffröken, erinrade sin broder, att denna länge varit
medlem af hennes hof och varit hennes väninna under tio år. I ett
långt bref till Reuterholm nedlät sig den godhjärtade prinsessan
att vädja till »visirens» goda hjärta, hans ädla och högsinnade
tänkesätt samt förklarade sig villig att ensam bära hela
ansvaret för benådningen: om regeringen af statsskäl ansåge sig böra
låta rättvisan ha sin gång, så ville hon gärna bära det allmänna
missnöjet; hennes förböner kunde få åberopas såsom anledning
till att nåd finge gå för rätt. »Jag ensam, skrifver hon, skulle i
det allmänna omdömet anses skyldig till för mycken svaghet».
Reuterholm var smickrad af den höga supplikantens bref,
och i sitt svar lät han henne veta, att det vore oändligt
maktpåliggande för hans hjärta att kunna rädda lifvet på en person,
som velat taga hans; men erinrade också om »de olyckor, som
skola följa på denna förlåtelse, och det oskyldiga blod, som en
dag skall flyta i strömmar, för att hafva räddat en gudlös
brottsling». För hertiginnan uppgaf han, med skrymtad högsinthet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
