Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej blott med den aktning, som medlidandet ingaf, utan med
utmärkelse. Det var under namnet Brandt (»Fedor Fedorowitsch
Brandt») och under det föregifna yrket af f. d. apotekare, som
Armfelt lefde i Kaluga. Hvem han verkligen var, förblef dock
icke länge en hemlighet, och man skyndade att göra bekantskap
med den intressante flyktingen, om hvilken Europas tidningar
haft så mycket att förtälja; man erbjöd sina tjenster, såsom det
heter i ett bref till honom, åt »en ryktbar man, förföljd af
olyckan, men högt värderad af flera regerande personer och
beskyddad af den stora kejsarinnan». [1] En anekdot, berättad i ett bref
från grefvinnan Armfelt till Peyron, [2] visar egendomligheten af
Armfelts personliga ställning. En rysk resande, som tillfälligtvis
vistades i Kaluga, sammanträffade med Armfelt på en bal
därstädes. Dennes förnäma utseende och sätt att vara väckte
ryssens förvåning och uppmärksamhet samt ingaf honom den
öfvertygelsen, att han vore en högstående person, som dolde sig
under en tillfällig förklädnad. Han begärde att få tala med
Armfelt i enrum, och kastade sig då för hans fötter under utropet:
»Welika Zar»! (store herskare!) samt förklarade, att han icke
ville bedja denne främmande mäktige furste om något annat än
hans nåd och ynnest. — Mot slutet af vistelsen i Kaluga
bemöttes Armfelt t. o. m. af ryska myndigheter på platsen såsom en
person af hög rang. Befälhafvande generalen Lindener lät sina
soldater gå i gevär för honom och underlät aldrig att gifva
honom excellenstiteln, som i ryska och tyska arméer tillhörer
generallöjtnantsgraden.
Umgängeslifvet i den undangömda provinsstaden kunde icke
ega synnerliga lockelser för den, som mognat till man i Gustaf
III:s hof och sett lifvet i Versailles under franska konungadömets
glansperiod. Det erbjöd föga omväxling och synes hafva haft
samma allmänna karakter som det lif i ryska provinsstäder i
vårt århundrade, hvilket skildrats af Rysslands store diktare
Turgenjew. Ankomsten af någon högt uppsatt person — en
generalguvernör, fältmarskalk eller amiral — kunde för någon
tid göra afbrott i den monotona dysterheten. »Kaluga är för
närvarande högst brillant, skref Armfelt en gång till Peyron:
baler och middagar i öfverflöd. Amiral Mordwinoff är här;
man väntar furst Dolgorucki och åtskilliga andra. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
