Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är, som man finner, ännu samma fosterländska sinne
som vid Anjala-förbundets tid. Han kan ödmjuka sig för och
smickra den stora herskarinnan i det »lyckliga Ryssland, hvarest
Katarina håller ödet bundet vid sina fötter och genom glansen
af sin regering förvånar mänskligheten», såsom det heter i ett af
hans bref. Men svika sin öfvertygelse kan han icke, för att vara
henne till behag, vare sig att det gäller Sveriges statsform eller
det finska fosterlandets framtida öde [1].
Ett bref till Peyron, skrifvet ungefär vid samma tid som
dessa yttranden om Finland, visar Armfelts stämning och det
sätt, på hvilket han betraktade sitt öde, samt kan förtjena
anföras.
»Jag har alltid, skrifver han, varit i den öfvertygelsen, att
den mäktiga och kloka frun ville oss alla tre väl, ty det
förenar sig med hennes verkliga intresse, Europas politiska ställning
och dess heder och gloire. Men att dess ministrar m. m. hafva
andra idéer i det hela och i synnerhet aversion och kanske hat
mot mig, därom är intet tvifvel, ty olyckan har hvarken gjort
mig låg eller ombytlig i de principer, med hvilka jag dels med
värjan, dels med pennan bidragit till Sveriges själfständighet
och konungamaktens bibehållande i ett land, som, midt emellan
tvenne despotiska beherskare och af naturen och
omständigheterna försvagadt, ej eger annan styrka än sin enighet i beslut
och tilltag. Tvungen, för att undvika dolk och förgift, att fly
till glömskan i Sarmatens ödemarker, var aldrig min önskan och
plan att för mitt enskilda hat eller mina missöden skada mitt
fädernesland, utan afbida tiden och omständigheterna, hurudana
de ock kunna blifva, då ej en Reuterholms eller Lodes
prépondérance kostade den olycklige lif, ära och gods, som ej ville
böja knä för deras höghet och vyer... Måtte nu blott min
konung blifva lycklig, bestiga med den makt, dess fader
honom lemnat, sina fäders tron och se sig afskild från största
delen af de désagrements, fyra års galenskap honom beredt;
måtte mitt fädernesland i fred och lugn njuta frukten häraf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
