- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
329

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var hos hertiginnan af Kurland på Löbichau och hos hennes
dotter, prinsessan af Sagan, på slottet Sagan i Schlesien. Hans
vistelse i denna krets blef under dessa år af den hemlöse
vandrarens oroliga, bekymmerfulla, af växlande framtidsplaner fyllda
lif en idyll, som icke saknade sin romantik. [1]

Yttre förhållanden, så väl de enskilda, i hvilka Armfelt
befann sig, som tidehvarfvets omstörtningar och oberäkneliga
skiften, medförde detta ständiga kringirrande, vida mer än egen smak
och böjelse. »I detta tidehvarf — säger han en gång vemodigt
— och med de händelser det medför, är bäst att hafva sin
bien-être i en kappsäck och lefva du jour au lendemain.» »Jag gör
som fågeln — skrifver han en annan gång, kort sedan hans familj
begifvit sig till Sverige — som hoppar från gren till gren och
söker en plats, där han kan trifvas; om han finner en sådan, är
han lycklig. Hvad mig angår, skall jag icke upphöra att söka,
ända till det ögonblick, då ni, mina älskade, kunna återförena er
med mig.» I missmodiga ögonblick kunde han utlåta sig
annorlunda: »Det är fatalt att ej hafva en fixité i sina projekter; det
är fatalare att par principe ej vilja hafva det. Denna
impression hörer till en lång olycka, förakt för största klassen af
människor.»

Armfelts sociala ställning under dessa år var dock ingalunda
förödmjukande eller oansenlig, huru bitter än hemlösheten
stundom kunde kännas. Öfverallt mottogs han med utmärkelse och
blef, på grund af sina lefnadsöden och sina personliga
egenskaper, en af samtidens mest firade personer. Hans namn var kändt
öfver hela Europa, och den förföljelse, han utstått, hade icke
undgått att åt honom förvärfva ökade sympatier inom de kretsar i
utlandet, där han vistades. Mängden af Europas aristokrati, liksom
den svenske flyktingen franska revolutionens och jakobinismens
svurna motståndare, såg i honom, ett offer för ridderliga och
monarkiska tänkesätt [2]. Hans yttre företräden, hvilka öfverallt genast


[1] Sedan Armfelt i Karlsbad och Berlin sökt bot för sin förstörda helsa
under år 1798 och första delen af 1799, har han till slutet af år 1802 icke
uppehållit sig längre tid än två månader i oafbruten tidsföljd mera än på tre
ställen: i Karlsbad 1799 samt i Paris och Dresden 1802. Hela den öfriga
tiden var han på resande fot.
[2] Att förmyndareregeringen inom dessa kretsar, så väl som bland de
franska emigranterna, ansågs såsom ett slags skräckvälde, var häraf en
naturlig följd. Armfelt berättar, att en fransk abbé, på Armfelts förslag till honom
att söka sin utkomst i Sverige, svarat: «Dieu m’en préserve! Votre ancien
régent peut d’un jour à l’autre faire assassiner votre roi, et alors on serait
comme sous la régence de Robespierre. «Du ser att hertigen gjort sin
politiska reputation« — tillägger Armfelt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free