Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påtänkas», skrifver Armfelt. »Den chef, belgierna begärt, prinsen
af Ligne, och som jag äfven önskat till sidoman, vill baron
Thugut af personligt hat ej gifva.» [1] Det för Armfelt personligen
bestämmande var dock det löfte, han efter underrättelsen om sin
hustrus anställning vid svenska hofvet gifvit henne, att ej
brådska med antagandet af utländsk tjenst. Under förutsättning att
hans öde i Sverige snart skulle taga en annan vändning, var
han icke angelägen att inlåta sig på det vidt utseende företaget,
och hade beslutat att draga sig tillbaka under hvarjehanda
förevändningar: en påtänkt resa till Neapel, nödvändigheten att hafva
ryske kejsarens tillstånd, såsom af honom pensionerad och
bärande ryska ordnar o. s. v. Förhållandena gynnade hans afsigt
att draga sig tillbaka, utan att han därför, såsom han befarade,
behöfde anses såsom en »leger narr». Den olyckliga utgången
af det engelsk-ryska företaget mot Holland och den engelske
befälhafvarens hertigens af York nederlag mot den franske
generalen Brune vid Bergen den 19 September voro mera än
något annat härvid afgörande; och Armfelt med sin tilltänkta
värfvade kår skulle icke hafva kunnat gifva en annan vändning åt
krigets gång. I Oktober 1799 voro alla planer åt detta håll
lagda åt sidan.
Det dröjde emellertid, såsom vi sett, med realiserandet af
de förhoppningar i Sverige, som gjort Armfelt benägen att
öfvergifva sina krigiska planer mot Holland; och på vintern samma
år finna vi honom ånyo ifrigt sökande en verksamhet såsom
krigare. Han hoppades nu finna den i Ryssland. Han brefväxlade
med sin vän Panin härom, och denne framkastade »en
besynnerlig idé», skrifver Armfelt. »Vi få se om Paulus (Paul I)
gouterar den». Hvari den idé bestått, är obekant; »Paulus» fann
icke för godt att ingripa i Armfelts öde. Längre fram, då
Armfelt i Prag i början af 1800 dagligen lefde tillsammans med
hjälten Suworow — en episod, som längre fram skall närmare
skildras —, svärmade han för att under dennes befäl få göra
fälttåget på våren samma år. Ryska arméns oförmodade
återkallande på grund af omkastningen i den ryske själfherskarens
politik, gjorde dock hastigt slut äfven på dessa planer. Af de
koaliserade makter, som kunde erbjuda Armfelt en militärisk
anställning, hvilken anstode honom, återstod vidare Österrike —
det af våldsamma skakningar sönderslitna Neapel kunde
knappast tagas med i räkningen. De österrikiska segrarna från 1799
hade dock snart bytts i nederlag; och kejsarstatens allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
