- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
352

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är litet, är förlusten kännbar.» [1] Sjuk och lidande hade Taube
kommit dit; han trodde själf, på grund af en läkares oförsigtiga
utlåtelse, att han vore förgiftad genom »aqua tofana», det
långsamt tärande gift, som vid denna tid så ofta spökade i samtidas,
icke minst i Armfelts inbillning. Ett rykte utspriddes, att Taube
skulle hafva blifvit förgiftad vid svenske ministern v. Engeströms
bord; och denne har berättat, att Armfelt sökt förklara
uppkomsten af detta kränkande rykte på ett sätt, som dock icke
var nedsättande för Engeström [2]. Själf var Armfelt öfvertygad
om orimligheten af ryktet, att middagen hos Engeström varit
orsaken till Taubes död. Han trodde visserligen, att denne icke
dött en naturlig död, »men, skrifver han till sin dotter, om
baron Taube icke fått en annan middag eller supé för tre eller
fyra år tillbaka, så skulle han ännu lefva».

Baron Taubes sjukdom och död vållade att Armfelts
vistelse i Karlsbad förlängdes. Först i senare delen af Augusti
lemnade han denna plats i sällskap med de sörjande syskonen
Fersen. Sophie Fersen hade genom Taubes död så godt som
för andra gången blifvit enka, ehuru hon icke ansåg sig böra
emottaga det anbud af vigsel, som Taube på dödsbädden gjorde
henne. [3] Till Axel Fersen slöt Armfelt sig nära under denna
tid och synes för honom hafva känt verklig sympati. »Med sin
kalla min, säger Armfelt om Fersen, har han ett mycket
känsligt sinne och stor redbarhet. Ju mer man lär känna honom,
desto mer håller man af honom; det är en af de sällsynta och
pålitliga människor, som vårt tidehvarf endast sparsamt
frambringar.»

Det var med kritiska blickar, som Armfelt i Karlsbad åter
gjorde sitt inträde i umgängeslifvet efter flera års frånvaro. Han
märkte den förändring i sätt att vara, klädedrägt och seder, som
franska revolutionen medfört icke blott i Frankrike, utan öfver
hela Europa. Armfelt fann sig till en början »déplacé» och »hors
de mode». »För att rädda mig från att se enfaldig ut, söker jag
att alltjämt hafva korten i hand. Jag kan ej låta bli att
förarga mig öfver en löjlig eller jakobinsk drägt eller yttranden,
som på min tid icke skulle hafva ansetts vara af god ton.» Han
ansåg, att »forna tiders uppfostran, då man icke så mycket sökte


[1] På ett rörande sätt hade Taube på dödsbädden gifvit luft åt sina
rojalistiska tänkesätt, berättar Armfelt: «Ack, om jag finge lefva så länge,
utropade han, att kungen hade en son, huru nöjd skulle jag ej dö!«
[2] Se L. v. Engeström, Minnen, II: 45.
[3] Armfelts bref till sin hustru 10/9 1799.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free