- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
389

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Suède.» [1] En annan af Armfelts vänner var förre ryske
ministern i Berlin Panin, hvilken kort efter kejsar Pauls död kom
till Petersburg. Han lutade mera åt det engelska systemet;
Armfelt fann, att Panin hade »la maladie Anglaise». Det visade sig
snart, att den ryska politiken i allmänhet fick samma åkomma;
och Gustaf IV Adolf var ej sinnad att göra något för att förmå
sin frände att inslå en annan riktning.

Genom sina förbindelser hade emellertid Armfelt haft
tillfälle att noga lära känna förhållandena inom den nya ryska
regeringen; och då han lemnade Petersburg för att begifva sig till
Sverige, kunde han därom lemna vigtiga upplysningar. »Bättre
än någon annan skall baron Armfelt kunna vara i stånd att för
E. M:t göra reda för de styrande ministrarnas kända och
hemliga afsigter», skref Stedingk till konungen. [2] Armfelt försökte
skriftligen och muntligen, då han i Stockholm sammanträffade
med sin konung, att förmå honom antaga kejsarens anbud om
ett personligt möte, för att befästa vänskapen och grannsämjan.
Konungen, uppskrämd af Paul I:s mord, hyste dock ett afgjordt
misstroende till kejsar Alexander och afböjde förslaget om detta
möte; han ville uppskjuta det, skref han, »till den tid, då våra
inre angelägenheter lemna oss båda ledighet att befatta oss med
dessa angenäma planer.» [3] Äfven uppmanade Armfelt konungen
att försöka understödja grefve Pahlen i hans svensk-vänliga
politik; fara vore eljest att Markoff och Zuboff, som hade andra
politiska åsigter, komme till väldet. Äfven detta var fruktlöst.
Pahlen aflägsnades på sommaren 1801 från regeringsärendena;
ryske ambassadören Budberg rappellerades, och förhållandet
mellan Sverige och Ryssland blef under århundradets första år allt
mera spändt. Armfelt, som drömt om lyckosamma följder för
Sverige af den nye kejsarens tronbestigning och vänskap för
Sveriges konung, och som med hela lifligheten af sitt sinne, då
han för första gången efter olycksåren ånyo var i tillfälle att
arbeta i politiska syften, sökt främja sammanslutningen af de
nordiska rikena, såg med missmod, att dessa förhoppningar icke
realiserades. Felet var icke blott Alexanders, utan äfven Gustaf
Adolfs, som från början betraktade den nye grannen med misstro.


[1] Nyssnämnda depesch. Stedingk karakteriserar Pahlen äfven såsom
«un homme d’esprit et de courage«, men tviflar, att han, såsom lifländare till
börden, skulle länge kunna hålla sig qvar vid makten.
[2] 26 Mars/6 April 1801. (R. A.)
[3] 29/5 1801. Se Zlobin, anf. st. s. 23. Senare föreslog dock Gustaf
IV Adolf ett familjemöte i Helsingfors på sommaren samma år, hvilket dock
afböjdes från rysk sida. Jfr Schinkel, Minnen, IV: 133.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free