Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid hofvet syntes Armfelt som förr; han rörde sig med
samma liflighet och ledighet som i konung Gustafs tid och
skämtade som fordom, t. o. m. öfver sina egna olyckor. Men
hvilken skillnad mellan Gustaf IV Adolfs glädjelösa hof och hans
faders! Det var nu »ledsnaden, som herskade öfverallt»; en
sådan person som Armfelt var ur stånd att passa i det stela,
själlösa, uniformerade och reglementerade lif, som den
tankefattige monarken infört vid sitt hof och i samhällets högsta kretsar.
Oförbehållsamt har Armfelt i sina bref, sedan han lemnat Sverige,
gifvit luft åt denna tryckande känsla. »Att ungdomen leds hemma,
är naturligt, skref han en gång. Gammalt folk kan icke stå ut
med den atmosfer af ennui, som herskar öfverallt. Jag glömmer
aldrig de få momenter, jag under min sista sejour var vid
hofvet eller i stor société; il y avait de quoi périr!» — »Allting ser
nu för tiden, skref han en annan gång, ut som en vandrande
begrafning, vid hvilken dock ingen sörjer. Jag tycker mig i alla
rummen se qvickhetens och belefvenhetens likkista uppställd.»
Studier och literära intressen hade intet utrymme i dessa
kretsar; man hade »upphört att läsa vid hofvet». »Om de regerande
personerna, skrifver Armfelt ironiskt, hafva allt för stora
kunskaper för att kunna uthärda ännu mera lärdom, så finnes det
dock personer, som ännu skulle kunna ha gagn af att läsa. Hos
De Besche kunde man ju t. ex. läsa Kajsa Wargs kokbok!»
Ej heller de enskilda angelägenheter, till hvilkas lösning
Armfelt under denna vistelse i Sverige hoppades bidraga,
syntes komma att afgöras efter hans önskan. De gällde processer
om föregifna kronofordringar, hvilka icke blifvit utredda vid den
Armfeltska konkursen, hans fordringsanspråk på pensioner o. s. v.
Framför allt låg det dock honom om hjärtat att kunna på ett
eller annat sätt ådagalägga, att falsarier blifvit begångna under
högmålsprocessen. Ännu vid sin ankomst till Sverige påstod
Armfelt inför konungen själf och med full öfvertygelse, att han
blifvit dömd på grund af förfalskade handlingar. Det tillstaddes
honom då, att i Svea hofrätt personligen under bevakning få
genomgå de handlingar, som under rättegången åberopats. Till
sin öfverraskning fann Armfelt sina egenhändiga bref, hvilkas
äkthet han icke kunde bestrida; »genom det gjorda påståendet
om falsifikation hade han således högeligen komprometterat sig»,
säger en samtida. Det ansågs att denna obetänksamhet af
Armfelt bidragit till den köld, hvarmed han af konungen bemöttes;
och ryktet visste t. o. m. att berätta, att Gustaf Adolf, som
fruktade, att Armfelt skulle vilja återupptaga sin högmålsprocess,
antydt honom att lemna hufvudstaden. Det sistnämnda ryktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
