405 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förste konsuln med ovilja förnummit, att Armfelt besökte hans
fiendes, M:me Staëls soiréer, och hade hört berättas, att en
ordväxling förefallit mellan Armfelt och Benjamin Constant
angående Bonaparte, hvari den förre visserligen icke yttrat sig
ohöfviskt om honom, men dock ej visat tillbörlig aktning för hans
storhet. På nästa cour kom Bonaparte, berättar Ehrenström,
»med hastiga steg mot Armfelt och gjorde i barsk ton följande
fråga: Quand est-ce que vos partez? — Quand la saison sera
favorable pour ma santé. — Mais il me paraît que la saison est
déjà assez belle pour voyager. — Pas encore assez pour moi. —
Efter detta svar vände Bonaparte sig om på klacken i
vredesmod och gick ifrån honom.» Armfelt bestormades nu med böner
af svenske ministern att följa förste konsulns antydan och genast
gifva sig åstad: genom att trotsa dennes vrede och
hänsynslöshet kunde han själf för egen del löpa de största faror och
därjämte skada Sveriges sak. Armfelt fann emellertid, att han var
i sin goda rätt, och stannade oförfäradt qvar. Förste konsulns
vrede lugnade sig; och då Armfelt ett par månader efteråt hade
sin afskedsaudiens, var han idel vänlighet. [1]

De befarade följderna uteblefvo således, men tilldragelsen
torde dock hafva bidragit till den bitterhet, som efter besöket i
Paris alltjämt dröjde i Armfelts sinne mot den franske
envåldsherskaren. Bonapartes val genom det »suveräna folket» till
lifstidskonsul, hvilket inträffade någon tid sedan Armfelt lemnat
Paris, gaf honom anledning till följande sarkasmer: »Denna

[1]
Ehrenström, anf. st., II: 483. Hertiginnan d’Abrantès berättar, att
Bonaparte låtit polisministern Fouché skicka en af sina agenter till Armfelt
med befallning att lemna Paris. «Le comte (Armfelt) sourit avec malice et
demanda seulement en vertu de quelle loi. — Mais, dit l’agent, en vertu de
l’autorité du premier consul! — Vraiment! dit M. d’Armfelt. Et si je n’ai
pas la volonté de partir? — L’agent le regarda d’un air étonné; il n’était
pas accoutumé à de pareilles réponses. — Oui, poursuivit le comte, si je
n’avais pas la volonté de quitter Paris, que feriez vous? Eh bien, voilà ma
position. Je suis à Paris; j’y suis bien, et n’en partirai qu’à ma convenance;
dites-le à votre ministre, pour qu’il le répète au premier consul. S’il veut,
après cela, employer la force, il en est le maître; seulement alors je
pourrais bien juger de la courtoisie et de la liberté républicaines!« (XVII: 194).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/32/0412.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt / 405 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|