- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
9

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alldeles utan familj var Armfelt dock icke: två små
tre- och fyråriga flickor, hans adoptivdöttrar — den ena var hans
verkliga dotter [1] — erhöllo här i Wien i hans hus sin första
uppfostran under ledning af en fransk bonne. I deras
barnkammare trifdes den mångförfarne världsmannen gärna. »När jag
kommer i mina små flickors rum, så är jag ej mer än tre, fyra
år gammal liksom de.» Där lekte och rasade han som ett barn;
där satte man värde på hans barnslighet, säger han. »Där är
min rätta plats; i den stora världen är man antingen öfver eller
under mitt förstånd.» — Ännu en ättling af Armfelt var där
hans dagliga sällskap: det var den unge Maurice L’Eclair, [2]
nu en 23-årig svensk officer, som i Wien antog namnet Clairfelt.
Uppfostrad i Sverige på sin faders bekostnad, hade han varit
honom följaktig på hans resor i Tyskland under en del af det
sista året, och blef längre fram hans adjutant och en af hans
tappraste vapenbröder. — Denna krets ökades på sommaren 1803
genom ankomsten af Armfelts legationssekreterare,
öfverstelöjtnanten A. F. Reutersvärd; dennes företrädare, den såsom
konstkännare bekante F. S. Silfverstolpe, hade kort efter Armfelts
ditkomst lemnat Wien, såsom det synes, på egen begäran.

Ett kärt besök erhöll Armfelt under sommaren 1803. Det
var hans vänner och olyckskamrater från högmålsprocessen 1794,
Ehrenström och Aminoff, som här sammanträffade hos den, hvars
oförsigtighet nära bragt dem båda i fördärfvet. Ehrenström
reste i ett slags offentligt uppdrag; men konung Gustaf Adolf
hade själf låtit honom förstå, att detta var en förevändning för
att bereda honom tillfälle att i Wien sammanträffa med
Armfelt. [3] »Vårt möte i närvarande omständigheter, berättar
Ehrenström, efter de svåra olyckor oss öfvergått, kunde ej annat än
vara lika rörande som märkvärdigt.» Armfelt skrifver till sin


[1] Se detta arbete, II; 362. Frih. Fredr. Armfelt, som stod i faders ställe
för detta barn, hade 1802 lemnat slottet Sagan och återvändt till Sverige.
Detta blef anledningen till att de båda barnen, af hvilka den äldre var Fr.
Armfelts dotter, flyttade till Wien och sedan uppfostrades i Armfelts hus.
Grefvinnan Armfelt, alltid öfverseende, blef den ömmaste moder för dem båda
och fann en särskild anledning att älska «Vava« (Gustafva) däri, att hon så
lifligt erinrade henne om hennes make (grefvinnan A. till sin man 27/12 1805).
[2] Se detta arbete, I: 150. Det är om denne «Mauritz«, som det i
Schinkels Minnen, III: 312, införda bref talar. Fröken Rudenschöld följde för
Armfelts skull med intresse den unge L’Eclairs uppfostran. Ett «ojäfaktigt
vittnesbörd«, att denne varit en «kärlekspant«, som fröken Rudenschöld egt
med Armfelt (Ahnfelt, Ur Sv. Hofvets lif, V: 68) innebär sålunda icke detta
bref.
[3] Ehrenströms Anteckn., II: 486.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free