Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en pastejdeg eller en stekt höna.» Allting i detta samhälle
föreföll honom »murket och ruttet»; i den förnäma världen hade
umgänget »karakteren af en likprocession»; »talar gör man
endast hos prinsen af Ligne». Valsa kunde man visserligen —
denna dans gjorde från Wien vid denna tid sitt inträde i det
europeiska sällskapslifvet — »man behöfde nämligen icke befara
att bli yr i hufvudet, ty man hade ingenting däri». — Men den
godmodighet, som sedan gammalt är Wienerlynnets kännemärke,
förfelade icke att småningom stämma honom blidare. »Folket
är här godt, genomgodt», skrifver Armfelt, »d. v. s. man är icke
god politiker, god general, god artist, god kock, god betjent,
god kusk — allt det där är man ganska medelmåttigt; men man
är en god människa, god man och qvinna, utan svek och hat.
Detta är mycket, det är sällsynt, och det behagar mig, fastän
det någon gång förefaller tråkigt.»
Från början fann han sig vara »väl considererad och
fêterad; alla gamla käringar, hvilkas (boston-)parti jag gör, finna mig
oförlikneligen söt. Kaka söker maka», skrifver han i början af
1803. Men det var icke blott de äldre damerna vid spelbordet,
som funno behag i Armfelts sällskap. »Vet du väl», heter det i
ett annat bref till hans hustru, »att då jag bryr mig om att
språka med ungdomen — som ej ofta sker, ty kropps- och
sinnesplågor ligga oftast i vägen — så slå alla vackra flickor en
cercle omkring mig, som om jag vore tjugo år, och glädjen står
i taket.» Det gick i Wien som annorstädes, vid konung Gustafs
hof under ungdomsåren, i Neapel under förföljelsen och i det
kurländska furstehemmet på Löbichau, — ännu var Armfelt,
åren och sjukdomarna till trots, damernas gunstling. En af
stjärnorna på Wienersocietetens himmel, den sköna grefvinnan
Lanskoronska, född Rzewuski, af polsk börd, fann i honom »le plus
adorable des hommes»: om det svärmeri, som förenade dem, bär
en ännu bevarad brefväxling vittne. Hos grefvinnan
Lanskoronska fann Armfelt ett andra hem och en umgängeskrets, som
slutligen med varma band fästade honom vid Wien.
Till denna krets hörde åtskilliga damer af Wienersocietetens
högsta aristokrati, Armfelts gamle vän och själsfrände, den
ryktbare prinsen af Ligne, furst Lobkowitz, några franska emigranter,
markis de Bonnai, grefve de la Marck, m. fl. Nära slöt sig
Armfelt till arfprinsen af Würtemberg, sedermera detta lands
konung, »en allrakäraste ung prins, säger Armfelt, med vett,
kunskaper, karakter, solidité och en ovanlig modesti.» På grund af
oenighet med sin fader lefde den unge fursten i Wien i ett slags
förvisning från sitt hem och innehade en anställning med generals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
