Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föra fram det, och att qvinnolist och qvinnomakt hållas undan.
Dessa tvenne världsförstörelser äro, gunås, likt döden sväfvande
öfver våra hufvuden.»
Bekymren voro icke ogrundade, ehuru skildringarna i dessa
förtroliga bref må vara öfverdrifna. De voro ej beräknade för
andra ögon än dens, som var van att från sin liflige makes
framställning afräkna hyperbolerna. Armfelts omdömen öfver
den älskvärda drottning Fredrika under en senare tid gingo i
en helt annan riktning; han vördade och beklagade henne, han
beundrade hennes karakters fasthet och viljekraft. Nu såg han
i henne endast »obstaklet» för konungens hemresa. Det »orakel»,
hvars ord härvid var bestämmande, var, enligt hans åsigt,
drottningens moder, markgrefvinnan af Baden. [1] Det var hon, som
ingaf sina gäster afsmak för allt svenskt och i stället omgaf dem
med äfventyrare af alla slag. Armfelt befarade, att hon, för
att ej släppa sitt inflytande, när en gång återresan skulle ske,
ärnade följa med till Sverige och »hjälpa kungen att styra ett
folk af assassiner, upprorsmakare, odågor af alla slag, och
medföra till sitt biträde en mängd af emigrerade, som hvarken kunna
återvända till Frankrike eller med heder visa sig någonstädes.
Om H. M:t samtycker härtill, så få vi se denna markgrefliga
Semiramis; annars torde hon blifva där hon är och kommendera
ut sin måg och dotter som oftast.»
Det var detta inflytande som gjorde, att konungaparet,
såsom Armfelt sade, »tog rötter» i Karlsruhe och München och
att alla resplaner — till Schweiz, Wien, norra Italien — tills
vidare lades å sido: »Kungens utrikes resa blir som Peder Paars’
courser från Kallundborg till Aars. Utom Karlsruhe och
München samt landsvägen till Stralsund blir allt osedt... Gud
nåde oss, men jag är rädd, att den resan glömma vi
aldrig». Dystra aningar uttalas ofta i dessa bref; i ett af dem,
från våren 1804, finner man följande märkliga yttrande: »Gud
i himlen bevare din lilla prins, — kronprinsen, som grefvinnan
Armfelt vårdat — och låte dess fader lemna honom efter sin
död den tron, han besitter, och det land, han styr! Jag
tillstår att alla dagar ökas min oro, och att H. M:ts långa vistande
från Sverige, som vittnar om ett slags liknöjdhet, gör mig
bedröfvad intill döden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
