Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan Armfelt sålunda gaf fritt lopp åt sin förbittring mot
Frankrikes nye kejsare och dem som han ansåg för hans köpta
anhängare i Österrikes regering, var han dock långt ifrån att
råda sin konung att taga del i det krig mot Frankrike, som
denne så lifligt önskade framkalla. Han prisade konungens
oförskräckta hållning, då denne på riksdagen i Regensburg uppträdt
mot »Europas tyrann»; men uttryckte tillika den förhoppning att
däraf måtte följa, att småningom alla Europas furstar måtte
följa honom i spåren, »pour que le coup qu’on doit porter, soit
efficace». [1] Då ingen koalition syntes kunna komma till stånd,
insåg han huru fruktlöst Sveriges isolerade uppträdande skulle
vara, och hvilka olyckor som däraf skulle blifva följden.
Särskildt var konungens vistelse så nära franska gränsen ett
föremål för hans ständiga bekymmer. Han var där, enligt Armfelts
ord, »under tigerns klor». »Jag anser honom ej i säkerhet,
skrifver han till sin hustru; och om han det vore, hvem kan
garantera honom för avanier och impertinencer? Dessutom är det
emot hans värdighet att vistas på ett territorium, där franska
guvernementet befaller som herre och mästare.» — Konungens
långa vistelse i Rhentrakterna föreföll honom såsom ett bevis,
Aux partisans de la République.
Venez assister en famille
Au grand convoi de votre fille,
Morte en couches d’un empereur!
L’indivisible citoyenne,
Qui ne devait jamais périr,
N’a supporté sans mourir
L’opération Césarienne.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
