Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armfelt nu i gunst hos Gustaf Adolf: »Han behandlar mig aldrig
såsom undersåte, säger han, utan som sin faders gamle och trogne
vän.» »Jag kan ej tvifla på konungens fullkomliga förtroende,
heter det i ett annat bref, att han gör rättvisa åt min zêle, mitt
attachement m. m.; men det hindrar ej, att han likafullt i saker
af största vigt följer la passion du moment och helst des
mouvements d’humeur.»
Särskildt i politiken gick konungen, till sin omgifnings
bekymmer, sin egen väg. Det var under sommaren och hösten
1804, som de underhandlingar med England och Ryssland togo
sin början, hvilka slutade med Sveriges deltagande i
koalitionen mot Frankrike och omsider förde till Pommerns samt
medelbarligen till Finlands förlust. I England hade Pitt åter
kommit till styret, och med hänsynslös energi verkade han för
att väpna Europa mot Frankrike. I Sverige fann Englands
nya sändebud, den unge Sir Henry Pierrepont, en lätt
uppgift. Han råkade konung Gustaf Adolf under dennes besök
i Dresden i Augusti 1804; och underhandlingarna om afslutande
af ett krigs- och subsidieförbund voro kort därefter i full gång.
— Franska trupper hade inryckt i Hannover och närmade sig
Norden med anledning af Rysslands hotande hållning.
Preussens underdånighet under den franska styrelsen lät befara, att
det på dess ord skulle söka ersättning för sina förödmjukelser
genom intagandet af svenska Pommern. Napoleon hade
besvarat konungens af Sverige demonstrationer i Tyskland
genom införandet af den bekanta, mot konungen personligen
riktade artikeln i Le Moniteur (den 14 Augusti 1804), hvari han
prisgaf sin förbittrade motståndare åt löjet och med brutalt
öfvermod yttrade sig om Sveriges ställning. [1] Den omedelbara
följden af denna artikel blef afbrytandet af den diplomatiska
förbindelsen med Frankrike.
Af intresse är att se, huru Armfelt bedömde ställningen.
»Man hade kunnat bornera sig vid förbudet af alla franska
gazetter, med afbrytandet af de diplomatiska relationerna landen
emellan; men som konungen har mycket humeur och ej nog
erfarenhet och kunskaper i affärer, så har man mot min och
Lagerbjelkes vilja gifvit en slags deklaration eller note officiel, som
ej allenast är mindre passande i anseende till tonen, men af en
natur att ådraga oss krig med Frankrike, hvaraf förlusten af
Pommern skulle kunna blifva en följd och större delen af vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
