Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det synes, som om Armfelts uppträdande i Berlin ej varit
egnadt att göra den försigtiga preussiska regeringen benägen att
lyssna till Gustaf Adolfs förslag. Preussens ledande statsman,
grefve Haugwitz, syntes honom vara ett värdigt motstycke till
Cobenzl i Wien, men han ansåg, att den allmänna meningen i
Preussen vore emot kabinettets feghet. »Sju åttondedelar af
nationen, skref han från Berlin till konungen [1] önska, att deras
monark visar sig värdig sin krona och låter sin armé uppträda.»
I denna tro förde han sitt vanliga fria språk. Vid hofvet i
Potsdam mottogs han artigt; vid konungens middagsbord hörde
han — och säkert deltog han i — de »propos très-lestes om
franska arméen och dess sublime chef», hvilka Fredrik Wilhelm
småleende åhörde. [2] Åt sitt missnöje med underdånigheten
för Napoleon gaf han, här som i Wien, fritt lopp, och
framkastade beskyllningar mot preussiska ministèren, som enligt uppgift
af svenske chargé d’affaires i Berlin, Brinkman, satte denna »sur
le qui vive med oss.» [3]
Långt ifrån att närma de båda hofvens politik till
hvarandra, lade sålunda denna underhandling grund till ett spändt
förhållande, som Gustaf Adolf själf gjorde allt för att öka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
