- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
53

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Pommerns generalguvernör, friherre H. H. von Essen,
delade med Armfelt omtanken för detta lands försvar och var till
följd af sitt civila ämbete hans närmaste förman, ehuru Armfelt
innehade samma grad som Essen i arméen och t. o. m. var
äldre generallöjtnant. Detta förhållande undgick icke att längre
fram medföra konflikter mellan dessa män, hvartill äfven bidrogo
olikheter i lynne och karakter. Något förtroligare förhållande
synes aldrig hafva egt rum mellan dessa båda gustavianer, icke
ens under deras gemensamma ungdomstid i konung Gustafs hof.
Men till en början var förhållandet dem emellan i Stralsund
ingalunda ovänligt. Endrägtigt arbetade de på vintern 1805 för
Stralsunds sättande i försvarstillstånd och för garnisonens
sysselsättning med dithörande arbeten, enligt den försvarsplan, som
Armfelt i början af Februari inlemnade till generalguvernören
och som af denne stadfästades. [1] Armfelt prisar i sina bref
Essens »goda naturel», hans redbarhet, hans omsorg för
Pommerns väl, hvilken stundom råkade i strid med konungens egna
befallningar. Han fann honom visserligen »ej expedit; hans
långsamhet skulle gifva mig feber, om jag ofta vore i kollision med
honom», skrifver han; men förklarar tillika i ett annat bref: »Vi
komma ej att brouillera oss, ty vi hafva ett och samma
föremål och mutuel égard för hvarandra». Då ställningen mot slutet
af 1806 blef kritisk, fann han generalguvernören »förträfflig, kall,
modig och resignerad att låta allt utom hedern gå f-n i våld.
Han gör allt hvad jag önskar och råder». Förhållandet
grumlades längre fram, såsom vi skola se, och bittra omdömen
fälldes å båda sidor; men Armfelts ovilja gick dock mera ut öfver
Essens rådgifvare än öfver honom själf.

Öfver sin verksamhet såsom militärbefälhafvare förde
Armfelt en »hemlig journal», hvaraf utdrag inskickades till konungen,
som därmed uttryckte sin belåtenhet i de talrika bref, som ännu
finnas bevarade. Den politiska ställningen var ofta på tal i
denna brefväxling: konungen fann den för det mesta »ännu
mycket invecklad», enligt ett där ofta återkommande uttryck.
Säkert är, att han, såsom det heter i ett hans bref från denna
tid, ansåg Armfelt som »en af sina trognaste undersåtar, hvars
tänkesätt och känslor bestodo hvarje prof».

Kring den tappre och älskvärde generalbefälhafvaren i
Pommern samlade sig gärna de officerare, som stodo under hans
befäl och hvilkas tillgifvenhet han i ovanlig grad förstod att vinna.
Hans dagliga sällskap där utgjordes af hans adjutanter: hans son,


[1] Armfelts hemliga journal, Jan.—Febr 1805.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free