Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olycksbådande syntes honom långsamheten vid arméns
utrustning och bristerna i de krigsförnödenheter, som på sommaren
1805 öfverfördes till Stralsund. Artilleri saknades; de
kanonkulor, som öfversändes, passade icke till kanonernas kaliber; och
föreställningar, som gjordes af Armfelt och Essen, lemnades utan
afseende. [1]
Koalitionen var emellertid nära sitt afslutande, ehuru
penningefrågan mellan Sverige och England i det längsta hölls
sväfvande. Ryska och engelska ministrarna hade redan vid
sommarens början infunnit sig i öfningslägret vid Bonarp i Skåne;
och i Helsingborg och på Bäckaskog undertecknades mellan Toll
såsom Sveriges ombud samt Pierrepont och Alopeus å Englands
och Rysslands vägnar konventionerna af den 31 Augusti och 3
Oktober 1805. Däri bestämdes Sveriges deltagande i kriget mot
Napoleon, fastställdes Englands subsidiebelopp och antalet af de
svenska trupperna i Pommern, samt träffades öfverenskommelse
om en rysk armés landsättande i detta land. [2]
[1] Den eljest så betänksamme Essen skref med anledning häraf till
Armfelt: «Man vet verkligen ej hvad parti man skall taga; att sätta mig i
säck och asko, är det hvartill jag är färdig... Mitt bref (till konungen)
kommer att innehålla sanningar, och jag ärnar däruti ej spara H. M:ts
rådgifvare«. Den «rådgifvare«, som härför gjordes ansvarig, var — sannolikt
med orätt — Armfelts gamle motståndare Toll, som framför andra nu hade
konungens öra och som nu, liksom 1788, hade det otacksamma värfvet att
sörja för arméns utrustning. Armfelt drog ej i betänkande att inför konungen
uttala sin förmodan, att det vore Tolls råd som föranledt uteblifvandet af den
begärda artilleriförstärkningen. Han erhöll från konungen följande
karakteristiska tillrättavisning: «Jag nyttjar alltid min egen urskiljning att granska
och slutligen afgöra de ärender, hvarpå mina beslut grunda sig. Dessutom
är jag af den oföränderliga tanke, att allt personligt verkande, som
öfverskrider sin bestämda gräns, är i allmänna ärenden lika skadligt som personlig
ovänskap mellan ämbetsmän.« (Gustaf IV Adolf t. Armfelt 19/9 1805). Jfr
Armfelts bref till L. v. Engeström 17/10 1805 (Kongl. Bibl.).
[2] Tolls och Ehrenheims försök att i Sveriges intresse hindra
framgången af dessa underhandlingar (se härom Toll, Biogr. teckning, 89 o. f.)
undgingo ej att väcka den engelske underhandlarens, Pierreponts, missnöje.
Han förmodade, på grund af Armfelts kända anti-bonapartism, att denne, i
motsats till Toll, vore en ifrig anhängare af koalitionen, och utgöt sig i långa
bref till Armfelt öfver Tolls «intriger och sofismer«. I stället hade han
önskat att Armfelt blifvit utsedd till svensk underhandlare. Deras bekantskap,
gjord i Dresden föregående året, hade öfvertygat honom om Armfelts «manière
franche et loyale d’agir«. Det synes dock af ofvanstående, att Armfelt, om
han kommit att taga del i underhandlingen, sannolikt gjort gemensam sak
med Toll för att komma den att afstanna. Hans gamla ovilja mot Toll
föranledde honom längre fram att, orättvist nog, göra denne ansvarig för
traktaten med England, oaktadt Tolls motstånd icke bort vara honom obekant.
Till Pierrepont stod Armfelt emellertid i vänskapligt förhållande och
brefväxlade ofta med honom i politiska ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0071.html
