Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna tro var äfven konungen af Sverige, då han anlände
till Pommern. »Han är i goda intentioner för att åter blifva väl
med konungen i Preussen», skref Armfelt dagen efter hans
ankomst. »Jag skall intet försumma att bidraga härtill. Gud gifve
det lyckades, och att man kunde få ur dess hufvud, att det
kabinettet är falskt!» [1] Men dessa förhoppningar kommo på skam.
Konung Gustaf Adolfs tillfälliga sändebud, grefve G. Löwenhjelm,
som skulle inleda ett närmande mellan de båda monarkerna, blef icke
mottagen af konung Fredrik Wilhelm; och konungen af Sverige
fick ingen del af de förhandlingar, som egt rum mellan tsaren
och den preussiske konungen. Hans vrede vände sig nu äfven
mot Ryssland. Dess trupper, som genom ett bref från kejsar
Alexander blifvit ställda under konungens befäl, befunno sig
redan i Hannover, den utsedda operationsbasen för den norra
koalitions-armén.
Innan Gustaf Adolf ännu varit åtta dagar på tysk botten,
hade han, i stället för att tåga till Hannover, förkunnat sin vilja
att — återvända till Sverige med hela sin armé! Af hänsyn till
Englands subsidier hade han dock snart ändrat sitt beslut
därhän, att endast han själf och gardet skulle återvända. Om
dessas inskeppning hade han gifvit order samt hos kejsar Alexander
afsagt sig befälet öfver ryska trupperna. Slutligen hade han
dock ånyo — allt inom några dagar — ändrat sin mening och
beslutat att qvarstanna i Pommern; men han vägrade att gå ur
detta land för att deltaga i de med England och Ryssland
öfverenskomna operationerna mot Frankrike.
Olyckligare kunde aldrig en konung börja sin krigarebana.
Hans omgifning var lifligt bekymrad, äfven därföre att, om de
engelska subsidierna upphörde, det skulle vara omöjligt att ens
föra den sammandragna truppstyrkan tillbaka till Sverige.
Sveriges fullkomliga isolering skulle däraf blifva följden. »Vår
nationalära står på spel», skref Wetterstedt, konungens nye
kabinettssekreterare, som följde honom under fälttåget, »emedan vår
defection antingen tillskrifves modfälldhet eller legèreté, skamlig
och ridicule». [2]
Till dem, som ifrigast gjorde konungen föreställningar, hörde
Armfelt, »men», säger han, »all min logik, alla mina böner och
raisonnementer, det stora intresset, som befaller enighet, om ett
ändamål skall nås — intet har hulpit.» [3] Då konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
