Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsposteringarnas förstärkande. De olika afdelningarna kommenderades
af G. Löwenhjelm, Hampus Mörner, Cardell och Ridderstolpe.
Redan den 9 Nov. kunde dock Armfelt berätta: »Nu äro både
fransoser och preussare ur Pommern.» Han tillägger: »De förra
hafva ej bortgått för mina mandater, ehuru de ströfvande
partierna upphört af respekt för våra lätta trupper.... Hade ej
ryssarnas anmarsch mot Odern obligerat Murat och Bernadotte
att afmarschera ditåt, så tror jag att storhertigens af Berg
operation att taga tro- och huldhetsed i Demmin kanske sträckt sig
ända till förstäderna af Stralsund.» Den svenska trupperna
återgingo till Stralsund.
Vigtigare intressen lågo Napoleon om hjärtat än det lilla
Pommerns underkufvande; det var honom tvärtom angeläget att
förebygga fientligheter från detta håll, medan han tågade österut
för att möta Rysslands härar i Polen och Ostpreussen. Det var
därför som öfver två månader förflöto, innan något angrepp
företogs mot Pommern. I stället pågingo underhandlingar mellan
generalguvernören Essen och den franske marskalken Mortier.
Denne hade den 12 Dec. intagit sitt högqvarter i Anklam och
bevakade med en styrka af 15000 man Pommerns södra gräns.
Kort därefter (den 17 Dec.) ingingo visserligen oroande
rapporter om fransmännens anryckande öfver Loitz och Meienkrebs.
De svenska förposterna retirerade, och Armfelt skyndade från
Stralsund mot de hotade punkterna. Men det visade sig snart,
att det varit falskt allarm; gränsposteringarna förstärktes och
intogo åter sina ställningar.
Fransmännens overksamhet ingaf förhoppningar, att
Napoleons segertåg mot öster blifvit ändadt; slaget vid Pultusk den
26 Dec. 1806 framställdes länge från rysk sida såsom ett
nederlag för de franska trupperna. [1] »Om vi ej blifva attackerade
innan denna månads slut, skref Armfelt förhoppningsfullt den 8
Jan. 1807, så bevisar detta, att Bonapartes affärer gått illa, och
då är Stralsund icke att taga utan en formlig belägring och
öfvermakt på sjösidan». Att overksamt förbida fransmännens
återkomst, öfverensstämde emellertid icke med Armfelts lynne; och
det var endast med svårighet, som hans förman
generalguvernören Essen förmådde tygla hans otålighet att, medan franska
hufvudstyrkan var vänd åt annat håll, gå offensivt tillväga. Han
föreslog att afskära fransmännen från Mecklenburg, att rycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
