Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf ansåg, att han icke yttrat sig som det bort vara: »icke i
min egenskap af en bland de aderton, men som en gammal soldat,
hvilken tror att uniform och sundt förnuft trifvas på en och samma
varelse.» [1] I själfva verket röjer hans utlåtande en
fördomsfrihet i åsigter, som man knappast skulle hafva väntat, och
innehåller en mängd sunda och träffande anmärkningar. På samma
gång gör det skäl för det loford för frimodighet, som Rosenstein
gaf. Slutorden innebära en varning mot att använda maktspråk
i dylika frågor och ett häfdande af den vetenskapliga
undersökningens frihet. Det heter där: »Vetenskapliga meningar ändras,
befästas eller beriktigas endast af meningar; och undersökning,
då den är oumbärlig, fördrager sig ej med litterära maktspråk.»
Konung Gustaf IV Adolf lyssnade emellertid lika litet till
dessa föreställningar som till andra goda råd. Genom ett kongl.
bref från Greifswald den 21 Juli 1806 förbjöds försvenskad
stafning af främmande ord. »Den svenska rättstafningen», skref
Brinkman skämtsamt till Armfelt (28/7 1806), »dömdes att
återtaga grundlagen af 1720, och att alldeles afsvärja 1772 års
författning.» Utgången undgick icke att såra Svenska Akademien
och särskildt Leopold, oaktadt det kongl. brefvet var affattadt i
en mot akademien synnerligen höflig form. Konungen hade
också för Armfelt förklarat sig »vilja taga ett beslut, som ej
skulle drabba akademiens anseende i publiken.» —
Föreskrifterna upprepades och inskärptes äfven sedermera på ett
småaktigt sätt.
Äfven en annan svensk litterär angelägenhet hade i
Pommern lifligt sysselsatt Armfelts sinne. Det var utgifvandet af
konung Gustaf III:s skrifter och särskildt af hans bref till
Armfelt. [2] Det skedde under öfverinseende af grefve J. G.
Oxenstjerna genom den franske abbén de Chaux. Den förstnämnde
öfversände till Armfelt det band af skrifterna, som innehöll
konungens bref, och uttryckte sin lifliga önskan, att hans
redaktionsåtgärder måtte vinna bifall hos Gustafs närmaste vän. [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
