Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faderlige förman gåfvo i förtroliga bref rörande uttryck åt sin
gemensamma sorg.
*
Det var inom kretsen af qvarlefvorna från Gustaf III:s tid,
som Armfelt hade att söka sina umgängesvänner efter
återkomsten till fäderneslandet. Till några af dessa gustavianer hade
han under medgångens dagar stått i spändt förhållande; andra
hade under motgångens visat honom föga deltagande och sökt
hindra hans återkomst till fäderneslandet. [1]. Allt syntes
emellertid nu vara glömdt. Egendomligt är skådespelet af denna
gustavianernas sammanslutning under den tid, som närmast
föregick och efterföljde tronhvälfningen 1809. Gustaf III:s dagar,
under hvilka dock så många af dessa män sett hvarandra med
en afund och ovilja, som gifvit sig luft i bittra utfall i tal och
skrift, stod nu för dem i ett förklaradt skimmer, i jämförelse
med den tid, som följt därefter och som antagit en allt
tröstlösare uppsyn. En efter annan af konung Gustafs män hade
gått ur tiden; de som stått honom nära, voro lätt räknade. Det
var som om de alla, när de sågo sina leder glesna, hade haft
samma tanke som en af dem, riksrådet Malte Ramel, uttryckte
i bref till Armfelt: »Serrons nos rangs!»
Armfelts vistelse i Stockholm vintern 1807—08 förflöt i
lugn tillbakadragenhet. Endast en gång synes han hafva
uppträdt offentligen: det var då han den 12 December 1807 i den
nystiftade Krigsvetenskapsakademien intog den plats, som förut
innehafts af generallöjtnanten Per Ulrik Liljehorn, samt enligt
stadgarnas föreskrift höll ett minnestal öfver honom. Ämnet
var icke synnerligen rikt; om general Liljehorns bedrifter under
Gustaf III:s krig har historien föga att förtälja. Men Armfelt
begagnade tillfället att, jämte allmänna reflexioner öfver
krigskonstens utveckling — hvarvid full rättvisa gjordes åt den nya
krigskonst, som nyss fört Frankrikes segrande vapen öfver
[1] Bland andra gamla motståndare, som firade Armfelt med en middag
vid hans återkomst, var underståthållaren Liljensparre. — Å andra sidan sågs
Armfelts mottagande i dessa kretsar ej utan misstro af dem som ej räknades
dit. «Någon håg att visa missnöje (med konungen) torde dock ha blandat sig
däruti. Alla gamla intriganter, som voro qvar efter Gustaf III:s regering,
gåfvo sig all möda för Armfelt«, skrifver L. v. Engeström (Minnen, II: 109).
Hans återkomst väckte uppseende och i vissa kretsar misstankar (se
Ehrenström, Anteckn., II: 557). Själf ansåg Armfelt att hans brefväxling
öfvervakades, bref öppnades o. s. v. (Gömdt är icke glömdt, IV: 8.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0123.html
