Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En månad hade ännu ej förflutit efter denna minnesfest
öfver en försvunnen storhetstid, då ryska trupper utan föregående
krigsförklaring ryckte in öfver finska gränsen. Kort därefter,
den 14 Mars 1808, ankom danska hofvets krigsförklaring,
utfärdad den 29 Februari. Harmen glödde i alla svenska bröst:
«Mordbrand är hans krigsförklaring,
falskhet är hans riddarsköld«,
sjöng om Sveriges fiender den unge nationalskalden från den
aflägsna landsändan vid Öresund. Hans ord funno genklang inom
hela det fosterland, som då sträckte sig på ömse sidor om
Bottenhafvet.
Oväntadt kunde dock detta anfall ingalunda vara för den,
som haft tillfälle att på närmare håll följa världshändelsernas
gång. Det var hämnden för den oerhörda våldsbragd, som
Sveriges enda bundsförvandt England nyss utöfvat mot det fredliga
Danmark. Konung Gustaf Adolf hade från Helsingborg, nästan
såsom ögonvittne, däråt skänkt sitt bifall. Englands handel skulle
utestängas från Östersjön genom Sveriges eröfring: så hade
världsherskaren Napoleon beslutit. Kriget var en nödvändig följd af
Sveriges vägran att biträda de öfverenskommelser, som freden i
Tilsit medfört. Sveriges eröfring skulle utföras af Ryssland och
Danmark gemensamt, och franska trupper skulle därtill bidraga.
Svenske män fingo på detta sätt i Finlands öde bygder och
bland Norges berg deltaga i den strid mellan Frankrike och
England, som hvälfde »Södern upp mot Norden». Liksom
kriget i Pommern 1805—1807, var sålunda Sveriges krig 1808—09
en episod ur denna väldiga kamp. Men om Pommerska krigets
utgång, enligt Armfelts ord, ej gjorde någon väsentlig »skråma
på rikskroppen», så blef utgången af kriget 1808—09 så mycket
ödesdigrare: rikskroppen ej blott stympades, utan fara var för
dess fullständiga tillintetgörelse.
Redan mot slutet af 1807 ansåg Armfelt Finlands öde
såsom afgjordt. Bittert klagade han öfver att inga anstalter
gjordes till dess försvar, ehuru kejsar Alexanders planer ej borde
hafva varit någon hemlighet. »Nu är Finland blottadt på krut,
kulor, som afhemtats till Pommern ända från Varkaus, på
kanoner, som sålts till ryssarna för 70 rdr skeppundet, på gevär,
ty de, vi hafva, duga ej att skjuta med, på magasiner, ty
kommissariatet kunde ej anskaffa för 14 dagar proviant åt de
trupper, som i September skulle hafva kompanimöten», skrifver
Armfelt i Oktober efter sitt besök i Finland. Och i December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0129.html
