Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förde själf sina trupper i elden, hellre än att skynda före dem
på återtåg. Sannolikt hade det blifvit äfven hans lott att få
vika för öfvermakten, men det hade, så vidt det på honom
berott, säkerligen ej skett utan blodiga nappatag med inkräktaren.
Han kunde ej hafva blifvit minnena från 1789 och 1790 otrogen;
under de finska fanorna 1808 stridde mer än en, som räknade
sig till heder att vara från kung Gustafs och
«den tappre Armfelts dar«. [1]
Hade hans öde fört honom till Finland 1808, är det att förmoda,
att han vid sidan af Adlercreutz, Döbeln och Sandels fått ett
namn i finska krigets Iliad.
Vid ryska hofvet hade man emellertid, sedan Finlands
eröfring var beslutad, haft sina tankar fästade på Armfelt. Ett par
af de depescher från ryske utrikesministern grefve Romanzow till
Rysslands sändebud i Stockholm Alopeus, hvilka afsändes
omedelbart före infallet i Finland, handlade om Armfelt. Sedan
gammalt ansågs han vara en vän af fred och förbund med
Ryssland och var en af de vid ryska hofvet mest kända svenska män.
»I Petersburg, skrifver en rysk författare, [2] hade man höga
tankar om hans duglighet och moraliska egenskaper, och skulle
velat hafva honom på vår sida vid besättandet af Finland, där
Armfeltska familjens alla gods befunno sig. Envoyén Alopeus
fick i uppdrag att å våra vägnar erbjuda honom allt, som kunde
smickra hans egenkärlek, och i detta afseende kunde vi så
mycket mera hoppas på framgång, som Armfelt på sista tiden var
i fullkomlig onåd.» — Den ryska härens befälhafvare Buxhöwden
hade bestämdt afböjdt att samverka med den illa kände
general Sprengtporten, som var hans tillärnade rådgifvare; i stället
hade tanken fallit på Armfelt, såsom född finne, för att
»underlätta öfvergången från det svenska undersåteförhållandet till det
ryska».
Alopeus kom ej i tillfälle att utföra den befallning med
afseende på Armfelt, som föranledts af hans hofs höga tanke om
dennes »moraliska egenskaper». Inga anbud kunde göras honom,
ty innan depescherna hunno fram, var Alopeus, i strid mot
folkrätten, på konungens befallning arresterad, och all förbindelse
mellan honom och hans hof afbruten. [3]
[1] Runeberg.
[2] Zlobin, anf. st., s. 101.
[3] Detta bref till Alopeus (äfven tr. i svensk öfversättn. i
Crusenstolpes «De närvarande«, s. 103) blef kändt i Stockholm, och Armfelts fiender gåfvo
däråt den förhatligaste tydning. Se Browns smädeskrift, Sv. hofvet, s. 309,
hvarest yttras, att «konungen var dåraktig nog att förlita sig på friherre
Armfelts trohetsförsäkringar och till hans föregifvande, att det var allenast en
list af fienden för att förmå konungen att fatta misstankar om sina bästa och
mest tillgifna undersåtar«. I skriften «Réflexions sur la déclaration de guerre
de S. M. I. de toutes les Russies du 10 Febr. 1808«, tr. i London s. å., tages
Armfelt i vältaliga ord i försvar mot dylika misstankar: «en man, trogen
hedern, oförvitlig i krig, oförvitlig i vänskap — det är honom, man mot slutet
af hans lefnad föreslår att blifva en förrädare!« Cit. hos Crusenstolpe. anf.
st., s. 108.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0133.html
