Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missnöjda med mig, så de kallade mig härifrån! — I dag afgå
lifgrenadiererna, utan att jag har något som remplacerar dem;
alla mina bönder hafva hvarken gevär eller patronkök, och hafva
således ej skjutit ett skott. Vackra pojkar att nyttja mot en
fiende!»
Med dystra tankar såg han ej blott vestra arméns
framtid utan ock fosterlandets. Han skönjde »symptomer till
upplösning»: — »från Stockholm alla de mest olyckliga upptåg och
order; i armén och landet missnöje och förtviflan, samt bland
alla väl tänkande medborgare en nedslagenhet, som liknar en
moralisk död.» — Men han säger därjämte: »Så länge
skyldigheter existera, så skola de uppfyllas, åtminstone där jag för
befäl. Mina bondgubbar skulle allt blifva bra, om jag hade
officerare.» [1]
*
Krigsföretagen voro i det närmaste slut; men kriget varade.
Från denna tid, ända till dess freden med Danmark slöts
halftannat år senare, var det underhandlingar, hemliga och officiella,
mera än krigiska operationer, som sysselsatte befälhafvarna på
ömse sidor. Armfelt började dessa underhandlingar med prinsen
af Augustenburg; af hans efterträdare i befälet gafs åt dem en
vändning, på hvilken han från början icke torde hafva haft
någon tanke.
Förgäfves hade icke Armfelt gått i Gustaf III:s skola; och
tanken på att begagna det missnöje, som antogs råda i Norge,
såsom medel vid dess påtänkta införlifvande med Sverige, var
sedan gammalt hemmastadd hos honom. Själf hade han, såsom
vi sett, å konung Gustafs vägnar 18 år förut trädt i förbindelse
med de norska frihetsmännen, [2] utan att den öfverläggning, som
då egde rum vid norska gränsen, ledde till något resultat.
[1]
Ur Armfelts bref till sin hustru 20/6, 23/6, 7/7 1808. Särskildt djupt
gick honom till sinnes den tappre unge Oxenstjernas fall den 29 Juni vid
Svinesund under en obetydlig skottväxling. Han tyckte sig i denne ovanlige
yngling, som redan gifvit så vackra prof på mandom, hafva mistat en kär
son: «större förlust kunde vi ej göra«; han «ville gärna följa honom i
grafven« (Till grefvinnan A. 30/6, till grefve J. G. Oxenstjerna 3/7 1808; jfr ofvan
s. 129). — Vid underrättelsen att grefve Claes Ekeblad, en af veteranerna
från Gustaf III:s hof, vid samma tid aflidit, utbrister Armfelt: «Han har
lemnat Sverige, innan det lemnat honom! Han är icke så olycklig.« (30/6). —
«Il n’y a que la manière de périr, dont on a encore le choix, et j’y songe«,
säger han.
[2] Se detta arbete, I: 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0156.html
