Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen af Danmark, tillrådde Manderfeldt på samma gång att
förleda dennes norska undersåtar till affall! Gustaf IV Adolf
skrifver: »Jag återsänder Manderfeldts mémoire, som kan vara
väl grundad, i anseende till hvad man däri nämner om Norges
försvarsanstalter och svårigheten af anfallet mot detta land. Men
i anseende till det politiska, vill jag ej fullkomligt instämma
i dess gjorda betraktelser, ty den utgifna proklamationen [1]
synes mig innefatta allt hvad som fordras; och att gå längre
blifver alltid ett sätt att förföra från pligter och skyldigheter,
hvilket är en obehaglig utväg och som af erfarenhet blifvit ännu
mera afskyvärd. Jag kan ej heller tillåta Manderfeldt att göra
tjenst vid armén, emedan dess person ej är så väl känd som
därtill fordras.»
Gränskriget hade icke varat länge, innan Armfelt — om
han än hyst mindre samvetsbetänkligheter än konungen mot
användandet af de antydda medlen — måste finna, att det skulle
hafva varit fruktlöst. Norges folk var sin danska regering
troget; med sällsynt endrägt väpnade det sig till sitt lands försvar,
och med jubel helsade det de framgångar, som redan i krigets
början visade, att Norges eröfring icke var en så lätt uppgift.
I sina bref har Armfelt ofta meddelat sin erfarenhet om
stämningen i landet, hvilken alldeles icke var gynnsam för
uppviglingsförsök. »Norrbaggen är sin regering oändligt tillgifven»,
skrifver han, hvilket enligt hans åsigt berodde på »dess omtanke
och visa anstalter». »Norge, om det conquêterades, blefve oss
ett helvete. Folket därstädes detesterar oss, eller rättare sagdt,
våra tullförfattningar; qväfvandet af industrien m. m., som hos
oss är statssystem, skrämmer dem till döds.» Han erfor till sitt
stora bekymmer, att den norska allmogen »ej stod att beqväma
att låta bruka sig som spioner, ej en gång att gifva rätt
upplysning om en väg eller något, som till landets kännedom hörer.» [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
