Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bref innehåller, och hvaraf vi redan meddelat prof, väsentligen
upprunnit i dennes egen hjärna. Armfelt kände honom för väl
för att medgifva honom något inflytande på sina planer. Något
företag mot Norges sydkust var icke längre att vänta af
engelska flottan, och om Armfelt kunde det icke förmodas, att han
vid en sådan händelse skulle hafva vägrat sin samverkan.
Säkerligen voro antydningarna, att han ej vore främmande för
tanken på en våldsam tronhvälfning i Sverige, lika så ogrundade.
Af sitt missnöje med konungen och krigets ledning gjorde väl
Armfelt ingen hemlighet; men om han hyst revolutionsplaner,
kunde han allra minst göra en så tvetydig person som
Manderfeldt till sin förtrogne.
Några dagar efter Manderfeldts besök i det danska
högqvarteret anlände dit ett bref från Armfelt, skrifvet från
Strömstad den 19 Juni. Han klagade däri, dels öfver att från dansk
sida borttagits några obevärade svenska fiskarbåtar, dels öfver
den ofvannämnde danske officeren v. Spörcks krigslist vid
Præstebakke den 10 Juni, hvilken han ansåg ovärdig en officer.
Önskan om stillestånd antyddes endast genom en erinran — i
sammanhang med frågan om Spörcks förhållande — om
önskvärdheten att undvika allt, som kunde föranleda bitterhet mellan
de båda folken, innan en fred blefve afslutad, så att minnet af
kriget kunde utplånas. [1] Prinsen svarade genast med att söka
förklara Spörcks beteende, framställde motklagomål öfver att
svenskarna brutit stilleståndet genom anfallet på Præstebakke,
samt besvärade sig öfver, att det skjutits på obeväpnade fiskare
och andra personer vid Svinesund. Han instämde i Armfelts
önskan att förebygga bitterhetens ökande och åberopade
Manderfeldts yttranden, i hvilka han såg Armfelts benägenhet att
undanrödja alla missförstånd. Brefvet var ej ohöfligt till formen,
men hållet i en snäf och tillrättavisande ton.
Likväl fann äfven den norske befälhafvaren, att ett
stillestånd skulle vara fördelaktigt, och sökte, enligt sin rapport till
konungen, [2] att »tillsvidare och på några dagar förekomma
fientligheter». För att förvissa sig härom, afsände han efter några
dagar, den 24 Juni, sin adjutant ryttmästaren Darre till Armfelts
högqvarter med ett bref, i hvilket de borttagna svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
