Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycks vara missnöjd att icke kunna spela en betydande rol. Den
han ämnar sig, fruktar jag, bekommer honom illa, om han fortfar
i den smaken.» [1]
Adlersparre skyndade att begagna det vapen, han ansåg
sig hafva fått i händerna mot sin motståndare. Han
öfversände Armfelts rapport direkt till prinsen af Augustenburg
med tillkännagifvande, »att så väl själfva sammankomsten som
brefvets innehåll har väckt konungens och svenska
regeringens indignation. En svensk general, som utan uppdrag håller
konferenser, gör det ej strafflöst. En svensk minister af den
erfarenhet som baron Stedingk utsprider ej osanningar i
främmande land».
Stadd på sin resa från Venersborg för att inspektera
fästningarna i de vestra och södra orterna, mottog Armfelt i början
af September genom statsministern v. Engeström underrättelsen
att han blifvit skild från befälet öfver vestra armén. I hans
ställe hade Adlersparre erhållit detta befäl. [2]
Alldeles oväntad var icke denna katastrof; och ej heller
var det Armfelt obekant, hvarifrån förödmjukelsen ledde sitt
ursprung. Redan den 29 Augusti hade han i bref till v.
Engeström klagat öfver »den kabal, som föresatt sig att taga äran
af mig, då de med mycket mindre besvär kunnat få mig att
lemna ett befäl, som i vissa afseenden var mig indifferent, efter
icke fråga syntes vara om krigsoperationer.» [3] Och i den
ansökan om afsked från alla sina ämbeten, som blef hans svar på
denna underrättelse, yttrade han helt oförtäckt till konungen:
»Det är uppenbart, att baron Adlersparre, som fordom varit
min adjutant och till hvilken jag under tjugo år haft ett
obegränsadt förtroende, har funnit lämpligt att låtsa misskänna mig,
och att han på skäl, som jag icke kan gissa, söker bereda mig
förödmjukelser och obehag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
