Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönaste saker, under mellanstunderna af sina anfall af vrede
eller lättja.» I en politisk uppsats från hösten 1809, som torde
hafva flutit ur Armfelts penna, uttalades t. o. m. den
tankegång, att sedan det ej längre vore fråga att genom en snar
förening med Norge vinna trygghet och styrka, och då
anledningen till prinsens af Augustenburg val sålunda ej längre egde
bestånd, intet skäl funnes att vidhålla detta val, utan låta den
laglige arfvingen koras till tronföljare. [1]
Men å andra sidan måste hvarje fosterlandsvän — och
sådana funnos äfven bland gustavianerna, oaktadt allt ondt, som
af motpartiet utspriddes — inse vigten af att få
tronföljdsfrågan ordnad, om ock endast för tillfället. Karl XIII:s
svaghetstillstånd under sista månaderna af 1809 ingaf allvarsamma
farhågor, och Sveriges yttre ställning var långt ifrån
betryggad. »Prins Gustaf har visserligen ett stort parti, skref
Armfelt, [2] men detta parti betyder intet nu, och det är väl, ty
hvad skulle allt, hvad de företogo, uträtta mer, än öka vårt
elände och faran af vår ställning?» Tillsvidare vore intet annat
att göra än att afbida tiden: — »Prins Gustaf blir om tre år af
stor betydenhet», heter det i samma bref; »nu anser jag hans
olyckor som en välgärning både mot honom och oss. Dessa
skola lättare dana honom till konung än alla Rosensteinar.»
Armfelt ansåg sig skyldig sina legitimistiska meningsfränder
i utlandet en förklaring öfver det gustavianska partiets hållning i
denna fråga. Till sin vän d’Antraigues skref han i Mars 1810: [3]
»Jag har varit tvungen till att vara fullkomligt overksam med
afseende på Gustaf Adolfs son, hvilken så länge han var qvar i
Sverige, löpte fara att blifva förgiftad, om man endast kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
