Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att lemna Sverige hade han visserligen gjort sig förtrolig: men
vi hafva sett, att han hyste betänkligheter mot att bosätta sig
i Finland, och ännu mer mot att »blifva ryss». På det
bestämdaste protesterade han mot de gängse ryktena härom: »Jag
har hvarken tänkt eller sagt, att jag ärnade gå i rysk tjenst». [1]
Att Sprengtporten, fosterlandsförrädaren, af kejsaren utsågs
till Finlands förste generalguvernör, ansåg han särskildt
olycksbådande för dess framtid. »Aldrig kunde kejsaren visa finnarna
ett djupare förakt och mera försvåra för hederligt folk att
återvända till Finland», utbrister han vid underrättelsen härom. Och
längre fram, sedan freden blifvit sluten, skrifver han till sin gamle
vän Aminoff, som stannat qvar i Finland och där intog en
framstående plats bland dess patrioter: »Ryssarna tåla inga andra
än ryssar. De anse sig som våra beherskare, och de veta, att
finnen ej är danad till slaf. Att handtera honom med
mänsklighet, att vinna honom med kärlek, är ej i deras natur.» Han
befarade, att de skulle »göra Finland till en ödemark, där några
slafvar, vidt utspridda, skola böja knä för barbarer, då de ej
ikläda sig deras lynne. Tror du, min vän», utbrister han, »att
jag skulle fördraga detta, att min eldiga själ af något slags
intresse lät dämpa sig? Och hvad skulle jag då göra i Finland?
Utom att där taga nattqvarter på resan till Sibirien.» [2]
Med alla samtida svenskar delade Armfelt sålunda ännu
harmen mot Ryssland öfver Finlands eröfring. Hämnd,
afskuddande af det ryska oket, Finlands återeröfring eller dess
själfständighet — allt detta utgör ett stående tema i hans
brefväxling under den närmaste tiden efter freden i Fredrikshamn. Att
vänskapen mellan Ryssland och Frankrike ej skulle blifva
långvarig, förutsåg han; och de liberala reformer, som kejsar
Alexander sades hafva börjat genomföra i Ryssland, syntes honom
förebåda det kolossala rikets undergång. Kejsar Alexander I blefve
»de pair med högstsalig konung Adolf Fredrik, glorvördigst i
åminnelse». Missnöje rådde i Ryssland, förstörda voro finanserna,
tynande handeln. »Af allt detta kunde en upplösning följa, om
Napoleon på vanligt sätt entamerar den; och då kunde Sverige
begagna händelsen, om vi åter, på ett för oss ovanligt vis, bure
oss klokt åt.» Icke ens tanken att genom Frankrikes hjälp vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
