Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsatta dynastien — ty detta var den mest anfallbara punkten —
måste man gå längre tillbaka i tiden än Karl Johans ankomst.
Intet af de alster af Armfelts politiska skriftställeri till
förmån för prins Gustafs arfsföljd, hvaraf vi ofvan anfört prof, [1]
hade i tryck offentliggjorts. Men på hösten 1809, då han,
missnöjd och skild från sitt befäl, återkom till Stockholm, synes han
hafva trädt i förbindelse med en man, som hade det tryckta
offentliga ordet till näringsfång och som slutligen, liksom löparen
Setola i Neapel, förrådde honom.
I slutet af 1809 utkom en skrift med titel »Några allmänna
regler vid uppfostringen af en medborgare. Nyårsgåfva för 1810
af C. G. W—rg». Författaren var, såsom initialerna antyda,
Carl Gustaf Walberg, en af dessa litterära proletärer, åt hvilka
den nya tryckfriheten anvisade en födkrok, som begagnades på
det sätt, som kunde vara mest inbringande. Skriften är till
innehåll och omfång högst obetydlig; i slutet förekomma några
utfall mot den, som vill visa sig som »fäderneslandets räddare»,
men som endast förtjenar misstro såsom en »fäderneslandets
fiende, hvars handslag till de medbröder, han värfvat, och
götiska eder betyda ingenting» — ord, som uppenbarligen syfta på
Adlersparre och i hvilka, om man så vill, kan igenkännas
Armfelts tankegång. Att denne ej varit främmande för skriftens
tillkomst, synes också högt sannolikt. »Auktorn till Medborgarens
uppfostran», skrifver han, »är en ung gosse, så fattig, så jag
måste föda och kläda honom, under det han skref.» Han
skildrar, för öfrigt icke utan sympati, ynglingens nödställda
belägenhet — han vore »onaturligt lycklig att blott för mat och
kläder få vara informator» — och säger, att han »behöfver
handledning, ty dess geni sväfvar dans les espaces imaginaires.» [2]
«Jag är hungrig; dumheten är mätt.
Jag ser maten ej ens med lorgnett,
fast aptiten vakar i full ifver.«
— «tankarna, de hungriga behagen,
och en stor, af vatten fylld butelj
och blott bröd därtill en gång om dagen.«
«Nu, Themis, dina protokoller
jag (Gud, förlåt mig!) gifver fan.
Slåss skall jag under Armfelts fana,
att alltid stå skall bli min vana.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
