Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delgafs Armfelt genom Wetterstedt; och Armfelt begärde genast
skriftligen boktryckarens förklaring öfver detta yttrande. [1] Han
hade honom äfven i muntligt förhör, och skildrar i ett bref till
Leopold på följande sätt sitt »drama med Delén»: »Ehuru
darrande och ångerfull denne bof syntes vid slutet af vårt samtal,
har han likväl ej sagt något annat åt hofkanslern, utan blandat
in flere personer och talat om projekt till nya infamier. — Häraf
synes, att vi ej ännu äro, som man skall vara, för att rätt
begagna frihet i uttrycken af våra känslor eller våra tankar. Då
man gör lagar och tillskapar konstitutioner, så borde väl man
framför allt konsultera nationens bildning och redigheten af dess
begrepp. Men våra fäder och vise, som skulle hjälpa det
närvarande onda och besörja ett framtida väl, hafva antingen varit
mycket under sin rol eller ock så djupsinnigt nyfikna, så de
velat bereda en afgrund, i hvilken de skulle försöka att kasta
alla andra, under det de kalkylerade effekten af fallet. — Men
nu till saken. Delén skulle skicka delinqventen till mig. Det har
han ej gjort, ty af honom fick jag, just som jag for på börsen,
följande bref. Detta bevisar tillräckligt, att syndaren ej är
redaktör (som ock Delén sade), men förmodligen en nitisk
medarbetare. — Hvad skall jag göra med den uslingen? Ett godt
råd, i Guds namn, ty ehuru jag vill att kanaljer skola straffas,
bjuder mitt hjärta alldeles emot att vara executor!»
Att Armfelt var fullkomligt främmande för Walbergs
medarbetareskap i »Nytta och nöje» framgår otvetydigt häraf. Men
angifvelsen var i alla fall gjord, och den väg, på hvilken
Armfelts ställning skulle undergräfvas, var anvisad. Själf var han
icke alldeles okunnig om dessa planer. För att motverka hans
insteg hos kronprinsen, säger han, skulle den store Bazils vapen
»la calomnie» nyttjas, i förening med »andra knep»; hans hat mot
Bonaparte skulle påpekas, för att förmå dennes sändebud att hos
kronprinsen fordra hans aflägsnande; och hans föregifna
verksamhet såsom pamflettist skulle framhäfvas. [2] Han skrifver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
