Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemna tillförlitlig upplysning; och hans förbindelser med många
af Europas ledande män bland Napoleons fiender gjorde honom
särskildt lämplig att med dem återknyta de band, som
Alexander brutit genom freden i Tilsit.
Med glädje förnam Armfelt, att »kejsaren var oändligt
fallen för att skaka af sig kedjorna». »Då jag i går såg honom
länge», skref han i slutet af Maj till sin hustru, »och på
befallning diskuterade allt, så var han helt och hållet af min tanke.
Låter han Bonaparte anfalla sig, så är det förbi!» Visserligen
fann Armfelt, att »det förflutna har gifvit åt det närvarande en
sådan osäkerhet, en sådan fruktan för repetitioner, så att, om
man ej forceras till krig, man visserligen ej gör det för sin
själfständighets skuld». Men såsom ett steg till brytning, hvaröfver
han lifligt gladde sig, anförde han, att Ryssland börjat
öfverträda kontinentalsystemet genom att öppna Svarta hafvets hamnar.
Detta skedde mot den franskvänlige Romanzows önskan och
ansågs förebåda ett ministerskifte. Kejsaren hade väckt fråga, att
Armfelt under sommarens lopp skulle begifva sig till England,
för att underhandla om fred med detta land. Denne var därtill
beredd och önskade, att Ehrenström, hans forne sekreterare vid
Vereläfreden, skulle vara honom följaktig. I det bref (17/6 1811),
hvari han i djupaste hemlighet omtalar för sin hustru detta
förslag — brefvet är skrifvet med sympatetiskt bläck — anser han
kriget med Frankrike afgjordt, så snart fred med Turkarna
kunnat vinnas. »Innan det smäller», tillägger han, »vill jag hafva
dig undan ur Sverige, ty Bonaparte blir alldeles rasande på
mig för alla de goda tjenster, jag gjort honom och hoppas att
vidare göra.» [1]
I en vidlyftig »Mémoire politique et militaire sur les
circonstances présentes» — med motto ur Hamlet: To be or not
to be, that is the question — lemnade Armfelt nu kejsaren en
sammanfattning af sina åsigter rörande Rysslands nya politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
