Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för samtidens tilldragelser. [1] Det var likväl, enligt hvad denna
brefväxling visar, ej utan knot som Ehrenström fogade sig i att
nästan mot sin vilja blifva indragen i en ansträngande och
ansvarsfull verksamhet, som, till en början åtminstone, gaf mera
ära än inkomst. [2]
Tidigare än både Armfelt och Ehrenström hade deras
medbroder i högmålsprocessen 1794, generalmajoren Johan Fredrik
Aminoff beslutat att förblifva finne under den nye herskarens
spira. Efter att med Ehrenström hafva delat fångenskapen på
Karlstens fästning, hade Aminoff sedan 1798 såsom chef för
Björneborgs regemente varit bosatt i Finland. Såsom
generalmajor i armén och anställd i högqvarteret, hade han tagit del i
finska fälttåget 1808 och 1809, dock utan att där föra
själfständigt befäl eller lägga nya lagrar till dem, han skurit vid
Uttismalm och Pirttimäki under Gustaf III:s finska krig. Efter freden
1809 hade han qvarstannat i Finland, missnöjd med de nya
förhållandena i Sverige. Såsom målsman för den finska armén
hade han i spetsen för en deputation i Petersburg hos kejsaren
lyckats utverka det märkliga manifest af den 27 mars 1810,
hvarigenom den finska militären, oaktadt dess upplösning,
bibehölls vid sina innehafvande löningsförmåner. Genom denna
framgång, ej vunnen utan svårighet, ty från början syntes man i
Petersburg vilja göra inträde i tjenst — finsk eller rysk — till
villkor, [3] hade Aminoff förvärfvat anspråk på Finlands
tacksamhet och var nu med rätta ansedd såsom en af dess mest
framstående söner.
Barndomsminnen från den tid, då de sedermera i Sveriges
och Finlands historia namnkunniga männen, enligt Armfelts ord,
»lekte mellan klavérfötterna på Rilax», samt gemensamma
hågkomster från konung Gustafs glada hof och från striderna i
Finland 1788—90, hade redan före olycksdagarna förenat
Armfelt och Aminoff. Åt Gustaf III:s minnne egnade den sistnämnde
en dyrkan, som täflade med Armfelts. [4] På sitt fädernesgods,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
