Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af den största betydelsen för Finland såsom stat var utan
tvifvel införlifvandet med storfurstendömet Finland af de
områden, som genom frederna i Nystad och Åbo blifvit afträdda
åt Ryssland och som delvis nära ett århundrade tillhört den
ryska monarkien. [1] »Gamla Finland» — så benämndes detta
område vanligen — tillförde det nya en landvinning af 376
qvadratmil: innevånareantalet inom finska staten växte med
öfver 200,000 personer; den vigtiga handelsstaden Viborg blef
åter en finsk stad.
Uppgiften att återförena till enhet hvad som så länge varit
skildt, var emellertid ej den lättaste. Förhållandena i Viborgska
guvernementet hade under tidernas lopp, till följd af grannskapet
och det omedelbara beroendet af Ryssland, undergått
förändringar, hvilka tedde sig föga trösterika för dem bland Finlands
innebyggare, som lefvat under skyddet af den svenska lagen.
Återförandet af den forna ordningen, införandet af likformighet i
lagskipning och förvaltning, återställandet af de
samhällsförhållanden, på hvilka det ryska väldet satt sin stämpel — allt detta
var icke gjordt genom kejserliga dekret och kungörelser.
Årtionden och mansåldrar förgingo, innan dessa värf kunde anses
genomförda, och ännu i dag äro förhållandena i Viborgs län i vissa
afseenden olika det öfriga Finlands. Fosterlandsälskande finska
män funno från början företaget betänkligt: bland dem Armfelts
närmaste man i finska kommittén, Rehbinder, som säges från
början hafva yttrat, att »Viborgs län blir den klippa, hvarpå
Finlands oberoende kommer att stranda», och som längre fram
(1826) väckte förslag, ehuru utan påföljd, att åter till Ryssland
afträda tre härad af detta län. [2] Svårigheter mötte framför allt
genom ryska ämbetsmäns och godsegares förbittring öfver
sakernas nya ordning, hvilken dels aflägsnade dem, dels hindrade
deras egenmäktighet och det förtryck af allmogen, som under
den ryska tiden opåtaldt egt rum. Men ingen finsk patriot
skulle i våra dagar hafva velat hafva föreningen ogjord. Af
mången har Armfelts verksamhet för Gamla Finlands
återförening ansetts som det vackraste bladet i hans historia: däraf
framgick, har det sagts, »en uppståndelsens morgonrodnad för tusen
sinom tusen arma förtryckta landsmän».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
