Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringaktades. [1] De lägre klasserna knotade öfver den ökade
beskattning, som blifvit en följd dels af krigsrustningarna, dels af de
reformer i finanslagstiftningen, hvilka afsågo minskning af ryska
statsskulden.
Uppenbarligen hade mycket af det missnöje, som rådde i
landet, vändt sig emot Speranski. Det kunde synas såsom en
politisk nödvändighet för Rysslands själfherskare, att under
tidsförhållanden, då han behöfde anstränga sitt folks krafter till det
yttersta, uppoffra den rådgifvare, mot hvilken så många
missnöjdas röster höjde sig. Från Moskva, rikets gamla hufvudstad,
skref Rostopschin, den från dess brand 1812 sorgligt ryktbare
gammal-ryssen, »i sitt eget och moskoviternas namn» ett bref
till kejsaren, hvari han anklagade Speranski för hemligt förstånd
med Frankrike, åt hvars »röfvarskaror» genom hans bedrifvande
en beqväm väg vore öppnad till Petersburg; i hotande ord
fordrade han förräderiets afslöjande och förändring i styrelsen. [2]
Till de allmänna klagomålen kommo sålunda i början af
1812 direkta anklagelser för högförräderi och anslag emot tsarens
person. Rikssekreteraren, sades det nu, hade hemliga
öfverläggningar med Frankrikes sändebud general Lauriston; i Frankrikes
intresse medtog han i hemlighet från utrikeskabinettet ryska
sändebuds chiffer-depescher, för att meddela dem åt Rysslands
fiender. De hemliga sällskap, som han beskyddade, sades hafva
onda afsigter mot rikets öfverhufvud. Rykten voro i omlopp,
som förtäljde om mordplaner mot kejsaren. Äfven från
Stockholm skyndade kronprinsen af Sverige i början af 1812 att
i Petersburg underrätta, att »kejsarens helgade person sväfvade
i fara», och att Napoleon vore beredd att genom en storartad
korruption åter befästa sitt inflytande i Ryssland. [3] Såsom
sammansvärjningens hufvudmän utpekades i Petersburg
Speranski och hans förtrogne, statssekreteraren Magnitzki, genom sina
våldsamma åtgärder lika förhatad som Speranski. Vanvördiga
yttranden, som den förstnämnde fällt om kejsarens person,
rapporterades. Han skulle hafva sagt till Armfelt, att det vore
»förloradt kapital att spilla tid och kraft på kejsarens hufvud»;
med anledning af Alexanders inspektionsresor till fästningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
