Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var lugnt och hedradt; såsom Rysslands främste lagstiftare har
hans minne med oomtvistad ära gått till eftervärlden. Historien
har gjort honom rättvisa äfven som statsman, och ingen tror nu
mera på den sammansvärjning och det högförräderi, som
tillvitades honom kort före världskriget 1812.
Själf har Speranski i bref och förtroliga meddelanden
framställt sitt störtande såsom väsentligen beroende på Armfelts
hersklystnad. Enligt denna uppgift, skulle Armfelt hafva
uppgjort en plan att tillsammans med polisministern Balaschow och
Speranski bilda ett triumvirat, hvilket skulle bemäktiga sig
ärendenas ledning och genom gemensamt uppträdande beherska
kejsaren. Då Speranski med förakt afvisat detta förslag, skulle
Armfelt, af fruktan för att planen skulle blifva röjd, genom
polisministern hos kejsaren hafva angifvit Speranski själf såsom
förslagets upphofsman. Balaschow skulle hafva förmåtts till denna
medverkan genom Armfelts hotelse att, om han vägrade,
angifva honom själf såsom Speranskis medbrottsling. [1]
Osannolikt är att denna tilldragelse, om den egt rum, varit
afgörande för Speranskis öde; osannolikt äfven, att ett sådant
förslag på allvar framställts af Armfelt eller utgått från honom. Han
må hafva uttryckt en dylik önskan om en närmare förbindelse och
hafva framställt lockelsen af den maktställning, dessa män
gemensamt skulle kunna vinna. Det är äfven högst antagligt, att
Speranski med ovilja afvisat ett förslag, hvarigenom hans egen makt
skulle hafva blifvit delad. Men därifrån är det dock långt till
tanken på ett »triumvirat», som skulle hafva haft för afsigt att
aflägsna kejsaren från styrelsens ledning. Allra minst kunde
väl Armfelt önska att vinna detta mål i förening med
Speranski, om hvilken han, såsom vi sett, från början yttrat sig med
misstroende och hvars politiska åsigter voro så tvärt stridande mot
hans egna. Huru stora lockelser Armfelts ärelystnad kunde ingifva
honom, så var och förblef hans förhållande till Alexander dock
sådant, att det förbjuder hvarje tanke på en hemlig stämpling
mot den herskare, på hvars välvilja hans egen och Finlands
välgång dock ytterst berodde, medan han tviflade på Speranskis
intresse för bådadera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
