Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snarare skulle det med Armfelts politiska åsigter hafva varit
oförklarligt, om han ej skulle hafva gjort gemensam sak med dem,
som önskade den »omogne nyhetsmakarens» fall — äfven om han
själf ej varit dennes medtäflare om kejsarens förtroende.
Hvarför skulle, för att använda Armfelts egen terminologi, en
»jakobin», en anhängare af »konungamördarnas» läror, icke vara i
stånd till en sammansvärjning mot sin laglige herskare? Hvad
kunde hans reformer åsyfta annat än samhällets upplösning? —
Svaret på dessa frågor var på förhand gifvet i Armfelts
öfverretade inbillning. Speranski var af honom dömd, i samma ögonblick
som anklagelsen framställdes — orättvist utan tvifvel, men ej,
såsom det blifvit sagdt, blott af enskild hämnd eller för egen vinning.
I närmaste sammanhang med Speranskis aflägsnande stod
frågan om Rysslands finansiella angelägenheter. Det stora
kejsarrikets finansiella och ekonomiska förhållanden voro brydsamma,
och de åtgärder, som vidtagits af rikssekreteraren sedan 1810,
sades, såsom vi sett, härtill vara anledningen. I en mémoire till
kejsaren (Mars 1812) har Armfelt på dennes uppmaning
framställt sina åsigter om det ondas uppkomst och afhjälpande. Han
skildrar däri, med tydlig syftning på Speranski, huru farligt det
vore att låta theoretici, professorer och »raisonneurs spécieux»
leda dylika angelägenheter. Genom att öfverljudt skrika öfver
mängden af det i Ryssland cirkulerande pappersmyntet hade
man, under åberopande af den politiska ekonomiens läror, sedan
1810 förstört statens kredit och undergräft allt förtroende.
Våldsamma åtgärder hade vidtagits för att minska den statsskuld,
som låg i den utelöpande sedelmassan. Under tiden hade
skatterna ständigt ökats. Utsigterna till kriget hade slutligen
föranledt påbjudandet af en ny pålaga genom ukasen af den 10
Februari 1812, hvilken under den rådande penningeförlägenheten
väckt allmän misstämning. Särskildt hårdt skulle denna skatt
drabba jordegarna, genom äskandet af 10 procent af all deras
inkomst af fast egendom. Med anledning af detta
missförhållande föreslog Armfelt tillsättandet af en finanskommitté, för att
söka hjälp ur dessa förhållanden.
En sådan kommitté tillsattes; och Armfelt blef en verksam
ledamot däraf. Vid sina arbeten i dessa ämnen, hvilka dock
egentligen voro honom främmande, torde Armfelt hafva
begagnat sig af den schweiziske publicisten Sir Francis d’Ivernois’
biträde. Bekant genom sina skrifter i kontrarevolutionärt och
finanspolitiskt syfte och, ehuru utländing, för sin verksamhet hedrad
med engelskt adelskap, stod denne man sedan gammalt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
