Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod snart vid det mål, han så länge eftersträfvat: kriget på lif
och död mot Napoleon blef under de första månaderna af 1812
en afgjord sak. Utbredda voro de förbindelser, som han i detta
syfte underhållit. Samtiden ansåg honom och hertigen af Serra
Capriola såsom ledare för en hemlig diplomati, som öfver hela
Europa verkade för kriget. Från flera håll mottog Armfelt
uppsatser rörande bildandet af den blifvande koalitionen, hvilka ännu
finnas bevarade och ega betydande historiskt intresse. Af hans
egen hand finnas vidlyftiga statsskrifter i samma syfte som den
han på sommaren 1811 öfverlemnat till kejsaren. De flesta af
dessa skrifter gå ut på åstadkommandet af samtidiga anfall mot
Frankrike från olika håll, för att splittra dess försvarskrafter.
En bland Armfelts papper förvarad skrift af en engelsk,
icke namngifven politiker — »de longue expérience» — föreslår
en allians mellan Ryssland och England, hvarefter det
förstnämnda riket borde taga initiativet till kriget; en annan,
likaledes anonym, anser, att Ryssland borde ställa sig i spetsen
för en koalition i Norden mot Frankrike, samt England och Spanien
bilda en dylik i vestra Europa. En tredje uppsats, ställd till
Armfelt, utreder vidlyftigt frågan, hvad som Ryssland,
understödt af England med penningar och vapen, skulle kunna
uträtta genom en diversion i Medelhafsländerna, hvarest missnöjet
öfver det tryckande franska väldet vore allmänt: en eskader af
Svarta hafsflottan borde utlöpa, Genua borde befrias, resningen
i Catalonien understödjas. En fjärde skrift, ej undertecknad och
möjligen författad af Armfelt själf, utgår från den förutsättningen,
att Preussen och Österrike skulle göra gemensam sak med
Frankrike, men att Ryssland borde kunna räkna på Turkiet och Sverige
såsom allierade. Österrikes härar skulle tillbakahållas genom
Turkiets uppträdande; 30 à 40,000 man svenskar skulle
uppträda i norra Tyskland, understödda af en engelsk flotta, medan
engelsmän och spaniorer hotade Frankrikes kuster och dess
Medelhafsbesittningar.
Här bör också nämnas ett politiskt bref till Armfelt från den
gamle revolutionsgeneralen Dumouriez — vi minnas deras
bekantskap från Pommern 1807 —, skrifvet straxt efter krigets utbrott
(6/7 1812) och som röjer samma tankegång, som Armfelt uttalat.
»Jag hoppas», säger Dumouriez, »att kejsaren antagit det
krigföringssätt, som Scyterna begagnade mot Darius och Partherna
mot Crassus. Svenskarna borde förmås att uppträda i
Pommern, och åt Bernadotte beredas tillfälle — »s’il est de bonne
foi» — att spela den rol af Gustaf Adolf, som vår galning ej
var värdig. Genom låtsade underhandlingar borde man draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
