Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryska Polens befrielse, såväl som Rysslands finanser och
Speranskis aflägsnande, tillhörde den stora kejsarstatens inre
angelägenheter. Men hufvudändamålet med de förslag, för hvilka
här redogjorts, var dock väsentligen ett och detsamma: att
bereda Ryssland framgång i den stundande striden och att störta
det franska världsväldet. Detta sistnämnda hade blifvit Armfelts
»delenda Carthago». Han tillhörde visserligen ej de officiella
diplomater, hvilkas pennor vid denna ödesdigra tid voro i så ifrig
verksamhet; men hans namn nämndes i deras berättelser såsom
en af hufvudpersonerna i samtidens tilldragelser i den ryska
hufvudstaden. Han var ej blind för vådorna af det stora företaget,
men ansåg, att stunden nu vore inne. Napoleon själf hade sagt,
skrifver han i en af sina politiska uppsatser, »att denna strid
skulle blifva den sista. Må man ej glömma, då man tager med
i beräkning de omätliga ressurser och den obestridliga
skicklighet, hvaröfver fransmännens kejsare förfogar, att lyckan, som
fasttrollat hans blick vid Spanien, också kan förblinda honom med
afseende på Ryssland»!
Kändt är af historien, huru Napoleons besättande af
Pommern gaf kronprinsen af Sverige anledning att omsider taga
initiativet till bildandet af den sista koalitionen mot Napoleon
genom det förslag om en off- och defensiv allians med
Ryssland, som å Sveriges vägnar framställdes i Petersburg af dess
särskilda sändebud, grefve Karl Löwenhjelm. Anfallet på
Pommern medförde hos mången i Sverige ett omslag i åsigter, som
var gynnsamt för denna nya politik. »Den allmänna meningen
i Sverige», skref Armfelt i början af 1812, »är ingenting annat
än ett irrbloss eller en vindflöjel, som vänder sig vid hvarje ny
vind. Skulle således denne afgudade Napoleon verkligen icke
vara något annat än ett odjur, därföre att han besatt Pommern?»
— Grefve Löwenhjelm anlände till Petersburg den 18 Februari
1812; och den 5 April s. å. afslöts den traktat mellan Sverige
och Ryssland, hvarigenom Sverige försäkrades om besittningen
af Norge, för att därigenom blifva i stånd att deltaga i den
kommande striden. [1] Löwenhjelm fann vid sin ankomst jordmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
