- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
349

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inlåta sig på någon underhandling med Napoleon, samt att kriget
vore en afgjord sak. [1] Dramatiskt har i samma depesch
skildrats, huru Armfelt, klädd i rysk generalsuniform, af kejsaren
presenterats för hans gemål, såsom »hans nye vapenbroder»: »Vi
hafva lofvat, sade Alexander, att aldrig öfvergifva hvarandra,
och jag hoppas vara honom värdig.» Kejsarinnan syntes rörd
och yttrade sig på det förbindligaste sätt till baron Armfelt.
»Denna anekdot, tillägger Löwenhjelm, skall gifva E. M:t ett
begrepp om kejsarens förledande egenskaper. Han förstår att
fängsla enhvar, som kommer i hans närhet, genom sin
nedlåtenhet och genom den ädla mildheten i sitt sätt att vara.»

En månad efter detta uppträde stod Armfelt färdig att
begifva sig mot gränsen af ryska Polen, hvarest anfallet väntades.
Han afreste den 25 April. Kejsaren hade kort förut dragit åstad;
Armfelts äldste son hade såsom rysk officer redan ett par
månader varit på fältfot i det inre Ryssland och tillhörde vid
fälttågets början furst Bagrations armé. Till sin dotter skref
Armfelt vid uppbrottet från Petersburg: »Jag är 55 år. De skönaste
ögonblicken af mitt lif äro förbi; min hustru och mina barn
behöfva mig icke längre på annat sätt, än genom sina känslor ...
Alltså kan jag dö, som jag lefvat, och lemna åt de mina några
minnen af ära och af ett anseende, som trotsat allt och krossat
mina fiender under tyngden af deras egen nedrighet. I följd
häraf är min undergifvenhet för mitt öde fullkomlig, och jag
egnar mig åt mänsklighetens sak. Betrakta ur denna synpunkt,
min älskade Augusta, de sista offer, som din fader bringar åt
minnet af sin odödlige vän, som föll offer för samma brott, som
vi nu söka att besegra. Då skall du hafva det mod, som
behöfves vid de stora tilldragelser, som stunda.»

*



I Vilna, Lithauens hufvudstad, nära gränsen till
storhertigdömet Warschau, hvarest den ofantliga här sammandrogs, som
Napoleon samlat, slog tsaren upp sitt högqvarter under de
veckor, som ännu förflöto, innan kriget utbröt. Såsom anställd i

[1] «Sedan i Måndags«, skref Armfelt till Ehrenström 25/3 1812, «är jag
rysk general af infanteriet och kejsarens förste general-adjutant — en ny
plats, jag ej känner betydelsen af. Omöjligt har jag kunnat neka längre att
antaga denna drägt, ty hela kejserliga familjen har varit gudomligt aimable
och pressant i denna del. Måtte jag kunna uträtta något godt och få dö,
som jag lefvat. Amen!« (Ups. Bibl.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free