- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
379

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Europa. Han hade då, tyngd af plågan, länge själf ansett sin
bana såsom slutad.

Yttre lugn utmärkte Armfelts sista lefnadsår, åtminstone i
jämförelse med de föregående. Aflägsnad från de stora
händelsernas skådeplats, hade han mindre tillfälle att i dem ingripa,
än han vid världskrigets början älskat att föreställa sig. Det
långa afståndet gjorde slut på hans omedelbara rådgifvarekall
hos kejsaren; och dennes frånvaro gjorde äfven, att behandlingen
af Finlands angelägenheter ej längre kunde få den
reformatoriska karakter som i början.

Att Armfelt under fälttågets gång skulle komma att
inställa sig vid armén, när det medgåfves af andra göromål,
särskildt af det finska generalguvernörskapet, hade dock ansetts
såsom afgjordt, då kejsaren i slutet af 1812 ånyo afreste till
Vilna. [1] I Februari 1813 skref han till Ehrenström: »Jag både
vill och vill inte resa till armén — årstid, depens, min helsa,
allt säger nej. Men mina principer råda på allt, då det
erfordras — och det för att dö i mitt kall.» I Mars s. å. gjorde han
sig beredd att resa; men helsoskäl vållade betänkligheter: han
kände sig, säger han, »grufligen gammal och krasslig». Därtill
kom, att han började tvifla på att vara välkommen i kejsarens
högqvarter: »Min afresa är uppskjuten af många orsaker», skref
han i April; »och jag har tagit det partiet att hos kejsaren
anhålla om dess order, för att ej hafva avis af fjäsk eller
importunité. Man är i högqvarteret så förbittrad på alla, som komma
dit, à commencer par le maréchal, så att en simpel invitation
förfärat mig». Några så beskaffade order ankommo emellertid
icke: kejsaren ansåg Armfelts närvaro mindre nödvändig där än i
Petersburg, och förklarade personligen vid sitt sammanträffande
med Armfelt efter fälttågets slut, på ett sätt, som denne fann
fullt tillfredsställande, hvarför han ej kallat honom till sitt
högqvarter. [2]

Ej utan en viss sviken förväntan inställde Armfelt sitt
deltagande i fälttåget; men i det hela torde han, med minnena från
högqvarteren i Vilna, Drissa och Smolensk 1812, icke hafva varit
missnöjd med den passive åskådarens rol. »Hvarför skulle jag
flacka omkring som en narr i Tyskland?» skref han till sin


[1] Jfr ofvan, sid. 373.
[2] A. skrifver till Ehrenström 3/8 1814: «Il a daigné me rendre compte
des raisons qui l’ont empêché de m’appeler auprès de lui, et qui sons
irrécusables.« Denna uteblifna kallelse gaf anledning till det ogrundade ryktet
om Armfelts onåd. (Jfr ofvan, s. 356).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free