Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Äbergsons likt kärnis blåaktiga ögon förstoras och
blicken klarnar blixtsnabbt från ett tunt vardagsöverdrag
av godmodigt skiftande glasyr. Ansiktsuttrycket
stannar i en fast orörlighet, som organiskt passar till den
uttrycksfulla figuren. Han fixerar fru Åbergson med
hela sin organism och med en respektinjagande,
suggestiv kraft, som står över vad man brukar kalla
skönhet. Han är märkvärdigt nog fin i skinnet,
känslig som en gris, detta sagt utan avsikt att på minsta
sätt förklena hans värdighet. Vad som väntar honom
ur pytsen är en prövning, fullt lika verklig som att stå
för knutpiskan. Och utan minsta tvivel skulle han se
ut just som nu även om han stode där för att skjutas
i nästa ögonblick.
Vi ha alltså haft turen att få se honom då det gäller.
Och vi få säga att detta storögda, fasta, hårda men
kännande ansiktsuttryck är av en mäktighet, som ej hör
till det vardagliga. Det må vara att han i mångt och
mycket ser mera ut som en frisk och färdig slaktare än
som en religionsfilosof. Men i sitt läge framför det
oundvikliga är han i alla fall genom hela sitt väsensuttryck
en syn av orubblig, hög och befallande manlighet, som
ej gärna kan glömmas.
Nästa ögonblick är denna syn borta ty den första
pytsen har kastat över honom sitt innehåll och ett otal
andra följa tätt efter. Hr Åbergson nekar sig nu
ingenting av stora vrålande ord och annat som kan lindra
svedan, och det mot cementen skrällande spjälgolvet
håller ackompanjemanget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
