Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
anden fattiga konkurrenternas kotteri, ett fördömt
sällskap hela bunten som Hr Åbergson brukade tänka på
så litet som möjligt och åtminstone inte borde se framför
sig kring middagsbordet; en luftens fänad som dragits
in av matoset och svällt upp av en skvätt bourgogne.
Hr Åbergson fick syn på Turken, på hans fromma
uppsyn med den nu stadigt förväntansfulla turkiska
blicken ovanför de svarta mustascherna och den lilla
blekröda munnen. Och si! — luften var åter ren, och
allt var återigen ganska gott.
»Hör du Johannes», sade Åbergson hemlighetsfullt,
»jag skall säga dig nånting! Men hör nu noga på, min
gosse», viskade han: »Jag har också en så’n där
daj-monn — men kan du säga mig först var den satt som
Sokrates hade?»
Turken såg tveksam ut, men fortfarande
förväntansfull.
•»Min sitter i skjortärmarna, Johannes!» förklarade
Hr Åbergson med en avgörande kraft som kom Turken
att rycka till och Nicolaus att frågande titta in genom
dörren. »Nu ska vi ringa efter abborrarna, Johannes,
och så tar vi oss ett litet glas för Sokrates, men,
Johannes: på inga villkor för Emund Gamle. Skål min gosse,
och akta du din dajmonn för kullorna i X-by, du!»
Turkens förnöjda ansikte gick nu i blom i det lilla
översiggivna rosenröda skrattet. Och Hr Åbergson
blundade över sitt glas med ett skimmer av hemlig
triumf över de fasta dragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
