Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
en återlösning även för djur och växter tycktes
ägnade att svepa in dessa frågor om fisket i ett kanske
avsiktligt dunkel, som ryckvis gav Kasparson intryck av
en enda stor och mystisk vidrighet. Kasparson teg i
ämnet då Kocken var närvarande, men någon gång då
askesen vek för onykterheten hade han varit bra nära
att på misstankar klämma till Emanuelson mellan
hornen, och det ordentligt med liv och lust.
För Wilhelm och för båtlaget teg han emellertid inte,
och detta hade två följder. Den ena var att man visligt
aktade sig för att säga upp Kockens pengar; man
betalte ut den svinaktiga räntan under en och annan
lågmäld svordom som av ett par söderut beresta
bolagsmän samtidigt utplånades med korstecken. Den andra
följden var att Wilhelm, som inte kunde komma sig
för att tro på Torskkungen, efter hand började anse
Kasparson vara underlägsen Kocken i religionssakerna.
Det var ockerräntans utbetalande som i sin tur hade
till följd att Kasparson inte betalade något hos Kocken
för mathållningen. Kasparson vacklade i sinnet mellan
sina ovannämnda mörka misstankar och sin mera
godmodiga benägenhet för att frikänna Kocken från
oredligt förhållande till andevärlden. Men i detta vacklande
var det en sak som stod fast: att om Kocken var skyldig,
så var det ett allt för satans skoj att han också skulle
få ensam behålla förtjänsten, som han kunde bli av med
när som helst om Kasparson bara ville tala litet med
båtlaget på annat sätt än han brukade göra. Och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
