Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Mennärilång — anätterskvaljagkän — de,
Hurgiftetspreds — ochimittin — lebrän — de,
Ackdubbeltskön — migtycktesro — senbli;
Menallt — detdär — ärnuför — bi, för — bi!
»Ärnuför — bi, för — bi!» — återljöd det kraxande
från Coriolani allvarliga stenansikte; och Wilhelm var
just nu otvivelaktigt den stora mittpunkten i en sluten
familjekrets av uppriktiga känslor. Pauline blev
allvarsam några ögonblick, och hennes hjärta låg i sångarens
högra hand, som för tillfället var instucken under västen.
Gärna hördes och gärna sjöng han också Tegnérs
»Jätten», omväxlande — ofta på begäran av svåger
Na-poleum — med första versen av Baggesens »Da jeg var
lille»:
Der var en Tid, da jeg var meget lille,
min hele Krop var knap en Alen lang;
sødt, naar jeg den mig tænker, Taarer trille,
og derför tænker jeg den mangen Gang.
Nappe, uppstigen på en stol och hållande handen på
Wilhelms huvud, hjälpte till med en lätt mimik i sina
stora skådespelaredrag; den storväxte Marskalken
Paulus struttade taktfast omkring med fiolen under hakan,
ackompanjerande här och där, och prydde upp det hela
med en gäll knorr på slutet; patriarken Coriolanus
kraxade till då och då i melodin och höll takten med ena
foten ibland. Paulines småleende blev moderligt och
hon ställde sig mitt framför Wilhelm med bakåtböjt
huvud och armarna bakom ryggen. Det hela var utan
all fråga en familjelycka av äkta halt.
7 —142162. Fahlman, Firman Åbergson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
