Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Han steg utan ett ord plötsligt upp från bordet — på
tredje dagens middag, just som Märta hade tagit en del
saker på brickan för att bära ut — och tog henne med
båda händerna ett ganska hårt grepp om halsen, och såg
henne mycket noggrant ungefär mitt i ansiktet. Han
såg mycket sträng ut. Hon förblev sig lik, hon varken
ryckte eller slet, rodnade inte, sade ingenting, gjorde ej
en min, hon såg tillbaka på honom men fortfarande utan
något ögonspråk. Wilhelm släppte genast taget och gick
utan att säga något in i andra rummet, och Märta gick
ut med sin bricka, kom strax in igen och tog återstoden,
och så var det slut med den saken för den dagen, ty efter
några timmar lät Wilhelm anmäla att han skulle bort
på kvällen.
Fjärde dagen infann sig med frukost, fortfarande
buren av Märta, som hälsade god morgon och såg ut som
fordom. Tystnaden fortfor, och Wilhelm satt den gången
stilla på sin plats vid bordet. Likaså på middagen. Men
på kvällen då Märta, alltjämt lika lik sig, kom för att
ta ut bricksupén, så yttrade sig Wilhelm på följande sätt
i ett nytt tonfall som var vänligt men lugnt och stadgat:
»Kan inte Märta sitta ner en stund och språka, det
är ensamt här.»
»Det kan jag väl göra», svarade Märta.
Wilhelm såg uppmärksamt på henne och fortsatte:
»Kom hit och sitt bredvid mig då.» Och han slog sig
ner på soffan i matrummet.
Hon kom mycket riktigt och satte sig bredvid honom.
Lugnt och eftertänksamt, utan att säga någonting, bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
