Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
under sommarn, gör nu det Larson! Och all lycka till
med hushållsfisket, herr Åbergson!»
Och man skildes åt.
Det gick långsamt uppför den långa backen, och
Larson fick tid att sätta näsan i vädret och lukta på
häng-björkarna utmed vägen, vilkas försommarskrud ännu
var ung och doftande.
Emellertid glömde han ej räntmästarn.
Han hade inte så klart för sig vad han egentligen
hade emot räntmästarn, men något var det. Vänlig
var han alltid men på ett sätt som framkallade en
plågsam tunghäfta hos Larson. Det blev aldrig någon
förtrolighet av det rätta slaget, och det fastän Larson under
årens lopp hade haft mycket att göra med
räntmästarns trädgårdsprodukter. Det föll Larson in att tänka
på en så’n där stadsbo som kommer ut på landet och
vill vara hygglig och vänlig mot varenda kotte och till
och med mot gårdstjuren, på passande avstånd; men det
lönar sig inte alls, tjuren kommer i dåligt humör med
detsamma. Larson hade också mycket riktigt haft
god lust en och annan gång att sätta hornen i
räntmästarn, men nu för denna gången nöjde han sig i alla
fall återigen med ett utlåtande, vars anklagelser ljödo
obestämda:
»Den där räntmästarn, det är allt en konstig kamel
det.»
»Ja, men varför det», invände Märta, »han har ju
jämt varit riktig i allting att ha att göra med, och
vänlig är han jämt också.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
